Tant Bruns funderingar

Tog en promenad med min flock igår. Och kameran. Blev lite närbilder.

Jag tror minsann att det är två personer i det lilla rosa huset som har blivit bortskämda med dagliga morgonpromenader. Idag får vi vara utan. Regnet öser ner och mina regnbyxor passar inte än. Hoppas vi kan gå senare. Igår tog vi oss dock en vacker morgonpromenix. Nästan en halvmil. Svetten rann trots att klockan inte var 8 än men det är så skönt att röra på sig. Skönare hade det varit om den där jäkla foglossningen kunde ge med sig. Det gäller att ta vara på solens strålar.

Spindelliljan jag fick av min mormor blommar igen. Den blommar jättesällan. En gång om året ungefär. Men den är värd att vänta på. För blommorna är så vackra. Eller hur?

En som alltid vill ligga på verandan. Och en som diggar dynan inne. Mina fina vänner.

Idag ska Brazze simma igen. Vi hoppas på 1000 meter innan sista gången. Ska han nog klara. Han kommer nog att vara pigg i kväll, solen tar inte så hårt på honom idag. Men han är ju inte det vassaste verktyget i vertygslådan direkt för han placerar sin tätpälsade kropp i solen och lägger sig där. I flera timmar. Ja ja, lite svalkande bassäng kan han behöva och ordentlig motion. Hoppas hoppas vi kan gå bra rundor med barnvagnen sen. Känns som det är knappt med tid med båda hundarna. Gozzi hade riktigt svårt att resa sig igår. Och Brazze är ju vad Brazze är. På smärtstillande och antiinflammatoriskt i resten av livet… Vi ska vara glada så länge vi har våra pojkar.

Brazze "Magplasket" Carlsson

Vaknade med världens ryggvärk. Nu får jag sota för mitt icke-tränande under graviditeten. Jag har inte gjort en enda knipövning på flera månader heller. En gång har jag aktivt tränat avslappning. Och har aldrig promenerat så lite som de senaste månaderna. Jag lär få sota för det fler gånger innan Sprallet anländer. Har dag bett Mannen att ge mig en rejäl spark i röven, med riktning gymet, med början i augusti, då borde jag vara mer än redo. Innan dess blir det promenader. Jag vill inte vara fysiskt knäckt innan vår unges 4-årsdag. Idag däremot är jag allt annat än sugigt lat. Tvättmaskin nr 2 är igång. Torktumlaren jobbar fint. Diskmaskinen likaså. Snart jobbar också strykjärnet. Grattis Fortum, dagens kund sitter här i det lilla rosa huset. Vinterkläder är på väg upp till garderoben. Och ett par kängor står snart också där, nyputsade. Mannen ska på bröllop i slutet på denna månaden så jag tänkte att jag kunde putsa hans skor också. Det hade han gjort fem minuter innan han åkt iväg annars … Så en flitig Tant Brunmyra är det som gäller denna ljuvligt soliga fredag.

Min älskade Man fotograferade nyss en sovande gammal älskad vän.

De vackraste bilderna har jag nog inte gått utanför tomten för att fånga. Inget undantag gäller för dagens morgon …

en gåva från Emma, blir dubbla stora snödroppar nästa år

standardBrazze

standardGozzi

Rättelse: Bilden på lammet och dess mamma är fotograferad av Mannen.

Vaknade tidigt idag. Gör ofta det när Mannen har sovmorgon. Tog med våra ulltussar och kameran. Ställde in mig på macro för att fota morgonfrosten. Det var härligt att gå ut en liten sväng med killarna. Fåglarna kvittrade, knappt någon trafik och vackra motiv överallt. Frukosten sen blev också riktigt najs, äggröra - bacon - bär - yoghurt - macka och en varm Man med en varm kopp kaffe bredvid. Sen städade vi. Nu vilar jag jag. Fotade nyss en liten liten pyjamas med Bamsemotiv som inhandlades igår. Längtar efter vårt lilla Sprall.

ljuvlig som solskenet

snart klara men redan vackra

Det vackra finns runt knuten. Ofta i det lilla.

Nu kommer de. De små sipporna. Starka och stolta. Snön hinner knappt försvinna förrän man ser dem överallt. De låg där under täcket och lurade.

Jag har pysslat järnet hela eftermiddagen. I starka färger. Lera, målarfärg, pärlor. Härligt.

Om jag var liten och lätt som Tummelisa med en varm dunoverall på mig, då skulle jag ligga där i mitten. På en grangren. Och mysa mig och sola mig.

en slummer mitt på dagen känns som näst intill ett måste varje dag nu. denna stora valrosshona är så trött. och jag börjar känna mig tung. och gnällig. längtan efter att Sprallet ska komma ut växer. men jag önskar jag hade ork till mer. snart är vi en stor flock i det lilla rosa huset. många små liv att älska. för mig, ett stort också. dagens glädje och uppkattning är i alla fall att vintern kom trots allt. tänk alla fästingar den har ihjälför var minut den ger oss minusgrader. och så vackert det är när solen skiner och snön gnistrar. jag saluterar verkligen vintern.

Pratade med veterinären innan idag. Inte samma som undersökte Brazze men en som ändå kunde förklara. På mjuk danska ledde hon mig genom Brazzes journal. Han har allvarlig höfledsdysplasi vilket i hans fall innebär att vänster höftkula bara sitter 1/4 in i höftleden och höger bara sitter inne till hälften. Han har nybildning av ben på benhalsen och kraftig artros. Veterinären trodde att han skulle få gå på full dos smärtstillande/antiinflammatoriskt i resten av sitt liv. Långtidsbiverkningar var inget hon tyckte vi skulle lägga vikt vid när han ändå är så gammal. På ett sätt känns det skönt att ha fått veta status på honom. Fått förklarat vad det är. Och vad JAG kan göra. Jag ska nu göra allt jag kan för att han inte ska ha ont. Inga trappor, lugna promenader och nytt foder. Gozzi ska också få samma foder, då han också är gammal och för det mesta stel. Kanske kan han slippa ha ont i resten av sitt liv. Om min lille ulltuss sen får ont igen, trots att jag gjort allt, då är jag beredd att säga hejdå. För min skull ska han inte gå och ha ont. Vem blir glad av det..? Men nu ser jag framåt. Och det positivt.

på rad

indränkt

herr Pis är misstänksam - mannen som skottar snö (Daniel) verkar faaarlig

tvekan

herr Mis dricker gott smältvatten

Eller rosa och blått. En vacker skymning har nu gått in i kväll. Mannen kommer snart hem. Då blir det påskmiddag. Och mys. Tycker Brazze är pyttebättre. Mitt humör är ju det i allafall. Och det vackra såg jag i kväll …

Brukar njuta av snön när den ligger som den gör nu. Som ett täcke. Ett skyddande täcke. Jag anstränger mig för att se det vackra. Men trots att det nog är bedövande så ser jag inte riktigt. Min lille vän har ont mest hela tiden nu. I natt vankade han. Orolig av det onda. Vid 3 gick de ut. Ulltussarna och mannen. Varje pulsande steg gjorde ont. Natten fylldes snart av min oros tårar. Jag grät tyst så han inte skulle höra och bli mer orolig. Jag grät inte av rädsla att förlora honom. Tårarna som kom var av vanmakt. Att inget kunna göra. Genom våra 7 år tillsammans har jag alltid kunnat göra bra igen. Men inte nu. Han söker min hjälp för han litar på mig. Men detta förstår jag inte. Kan inget göra. Så jag bjuder er det vackra vintervädret utanför det rosa huset. Och hoppas att ni kan se det jag inte kan.

Denna barbamamakropp är svår att få igång på morgonen så takten på morgonrundan var en snigels. Men det ger bra med tid att njuta av allt fagert naturen håller på att förbereda åt oss människor. För snart smäller det. Snart är våren här.

Mrs Slowmow (jag) och hennes Man plus 2 hundar var idag ute på en liten promme. Det blev pinnar och lite vattenpöls. Sen har renoveringsbuggen bitit Mannen igen. Nu är det vardagsrummet som fixas. Kommer att bli fint. En grön groda är kanske inte en bra assistans men vill ändå vara delaktig…

B har koll på pinnen i husses hand

Pinnen till hälften vunnen

Härlig mess

Groda och byggplast