Tant Bruns funderingar

Demonerna började viska lagom till mellanmålet på förmiddagen. Har en irriterande huvudvärk som lockar till sötintag. Men några nötter ligger och gör gott i magen nu och strax blir det lunch. Åh, vad jag längtar till det syns och känns på kläderna att kilona rasar. det är ju faktiskt tänkt att man stadigt, sakta men säkert ska gå ner i vikt efter att ha fött barn och ammar man dessutom ska det ju inte vikten stanna upp eller öka igen. Jag var helt enkelt tvungen att hjälpa kroppen. En puff i rätt riktning. När jag sen kommer in i min nya matlagning så kommer det att gå som en dans.

När Gabbi lämnade vid middagstid så var jag full av gott samvete. Nu gör jag det som är bra. Både för mig men också min lille Sprall. Men som hon sa så anlände demonerna. Fy vad de viskar och lockar. Hotar och pockar om vart annat. Hemska. Som vill att jag ska äta mig fördärvad. Men de är bortmotade för idag. Jag hör hur de står utanför och smider planer för imorgon men min siggighet har nått nya höjder i och med att jag fixade amningen så de får sig en match. Jag känner på mig att jag vinner flest matcher. För er som undrar så kör jag LCHF och bantar inte. LCHF ska bli min vardag hade jag tänkt.

Man ska aldrig börja banta när man ammar. Och just de orden har oroat mig en tid. För jag vill ju gå ner i vikt. Men så kom jag på att all skit jag äter går rakt ut ur tuttarna in i det dyraste jag har. Så om jag ändrar min kosthållning så går jag ner i vikt OCH han får bra saker rakt ut ur tutten. Idag kommer en god vän och tillika kostrådgivare hem till det lilla rosa huset. Hon ska hjälpa mig in på den väg jag längtar efter. Jag vill aldrig aldrig mera banta. Jag kommer aldrig aldrig köra en pulverdiet och annat trams igen. Men jag måste gå ner i vikt för min kropp skriker åt mig varje minut av dagen att den inte orkar mycket mer.  Och en dag inte långt från nu så tror jag att jag kommer att stå på testbanan och försöka bli polis, den jag är idag kan inte ens springa. Det är sant, jag kan inte springa. Det beror säkerligen mest på att jag nyss fött barn MEN för att kroppen ska återhämta sig så måste det till en förändring. Sen kommer det också en dag inte långt från idag då jag full av energi och livsglädje ska springa efter en förtjust skrikande liten son, spela boll med honom och om min dröm går i uppfylelse också kunna klättra i träd med honom. Klarade jag att börja helamma till slut så klarar jag detta. Det var min kropp och själ i ett då och min kropp och själ i ett nu.

Shit vad det här är jag. När jag slutat amma vill jag åka iväg på en sådan här trevlig tillställning. Och för info, jag behöver inga droger. Musiken räcker gott och väl … Tack Lille Bror för tipset. Hänger du med? Och kommer vi inte iväg så ska jag träna röven av mig till sådan här musik till hösten …

Har hållt mig borta från löpningen under ca två veckor nu. Innan dess hade jag en inplanerad vila och lyckades även pricka in en groende benhinneinflamation då. Så jag tar det lugnt. Benhinnorna är inte vad de borde. Men jag måste fortsätta. Får inte hålla upp. Får inte g GE upp! Då går det åt fanders. Men ibland kan längtan till något (polishögskolan) och bort från något (jobbet) göra mig stressad. Då blir det jobbigt att ge sig ut. Trots att jag vet hur bra det känns efter en runda…

Idag kör jag intervall 5x200 meter med 3 minuters vila emellan. By the way så sprang jag på 13 minuter förra gången jag testade. Om två veckor är det dags igen. Jag hoppas verkligen på 12.15 då…

Nu, laddad med banan, jordnötssmör och vatten, ger jag mig ut!

Uppdatering: Skönt trött i kroppen nu. Sitter man bara på ändalykten på jobbet så behöver man en motionsrunda. Det gick bra idag. Kroppen var lycklig att få röra på sig och jag förundrades över hur lyckliga små myror flög omkring i mina benmuskler när jag tog i. Jag frustar och flåsar ordentligt men jag rör på mig. Och blir snabbare och bättre. Mot målet!

Det regnade hur mycket som helst när jag var ute och joggelijoggade ikväll. Det var utlovat ett sjusärdeles oväder ikväll och i natt, så jag antar att det är det som kom innan. Men det är ju sommar, iallafall till temperaturen, så det var skönt att bli avsvalkad när jag var som varmast. Det har hänt saker med min kondition. Nu har jag tre härliga vilodagar framför mig och på torsdag blir det test 2000 meter igen. När jag testade första gången blev resultatet något missvisande men jag sätter det på 13 minuter. Efter tre veckor testade jag igen, det åt fanders, jag sprang på 13.45. På torsdag testar jag igen, jag har lärt mig från förra testet att jag inte ska gå ut för hårt och jag har bättre kondition. Tror minsann jag väger lite mindre också och det är aldrig fel i detta sammanhanget .

Bilden nedan är tagen idag. Det är en bild av en kämpe med pumpande beskutsamhet i ådrorna. Jag är himla stolt över mig själv.

Har suttit en stund och gått igenom bilder från de senaste 4 åren. Mycket har ju faktiskt hänt fast jag upplevt det som om det stått still. Många minnen och saker som gjort att jag växt. Går inte att summera kort faktiskt. Hanen och jag har gjort mycket och lite.

Nu ska jag jogga min runda. Sen är det kväller som Hanen brukar säga. Ska se om det går att smita ifrån att räfsa gräs… Får väl se extra utmattad ut efter rundan .

I förrgår sprang jag mitt 5x500 meterspass på löpbandet. På gymet jag inte besökt på månader. Det gick hur bra som helst! Jag var stolt, lycklig och svettigare än någonsin. Fy fasen vad jag är bra! var känslan som sjöng i kroppen.

Igår skulle jag jogga en längre sträcka i skogen hemma. Det gick helt åt helvete. Jag orkade bara inte. Joggade och gick om vartannat. Stel som en pinne. Trots att jag varit överdrivet nitisk med stretchingen efter uppvärmning så gick det bara inte. Tror det gick så lysande i Helsingborg för att det var plant där jag sprang. Här är det lite mer upp och ner. Det krävs lite bättre kondition för att få ut syre i lårmusklerna och resten av kroppen när man ska ge sig på backar. Dessutom är backar inte så bra för knäna… Mjölksyran blev mitt fall. Så, på det igen nästa gång (som blir i Helsingborg) och sen måste jag se till att gå ner i vikt. Det blir så mycket lättare att springa då. Jag vet bara inte hur jag ska göra för att hålla balansen. Träna ganska hårt och äta efter det men samtidigt äta så jag går ner i vikt. Det är inte lätt! Några tips kanske..?

Skallebanken försvann inte med mitt kanel-kaffe. Men jag kan inte låta det hindra mig från att köra intervall idag. Undrar om det är bra att träna med skallebank..?

Uppdatering strax innan 18.00: Intervall-träningen (5x200 meter) gick ypperligt! Skallebanken är väck och jag är en lycklig kvinna. Känns som min kropp svarat på första veckans träning. Ji-ha!

Dagens jogging gick sådär, fixade knappt 4 km. Tror det är konditionen som gör det svårt för mig, inte värmen. Men det är ju bra för konditionen går ju att öva upp … Nu blir det strax en skön dusch och allmän upputsning inför kvällens aktivitet. Mams och jag ska på gen-repet för sommaren föreställning med Eva Rydberg och gänget. Jag ser mycket fram emot det!

Idag var det dags för intervall igen. 5 x 500 meter med 3 minuters vila mellan varje. Det gick verkligen över förväntan. Kroppen var med på noterna idag. Nu slapp och vila med boken "Hinsehäxan" av Lillemor Östlin. Lär nog somna i soffan tror jag …

Tre generationer Svensson gav sig en varm junidag ut för att göra en loppisrunda i hålorna runt Helsingborg. Vi besökte Åstorp, Klippan och Ausås. Den äldsta var den som fyndade flest saker till de bästa priserna kan man säga, den näst äldsta ångrar en fjäril hon inte köpte och den yngsta, som har fått pippi på smycken, hittade några sådana. De åt på Sibylla och såg en liten liten bil som glittrade. Sen fikade de hemma hos den näst äldsta för att sedan total-däcka i soffan. Tre generationer Svensson sov helt utmattade säkert en timme. Vaknade rufsiga men något lite piggare.

När den äldsta var hemma hos sig igen tog den yngsta en joggingtur. Som inte gick som hon ville kan man säga. Hon hade siktet inställt på 4,5 km men mjölksyran förvandlade benen till järnklumpar och hon orkade bara 2,5 km effektiv jogging. Men hon har lärt sig en läxa. Man måste äta och dricka bra för att kroppen ska orka!

Japp, då var denna donnan igång! Intervall-träningen var såklart jobbig men det är SÅ härligt att vara igång! Någon som vill joina mig??? Ja ja, se upp för mig om ett halvår och till dess - håll tummarna att jag inte skadar mig eller blir sjuk… Ji-haa!

De närmaste 3 veckorna ser ut så här:

Dag 1: 5x200 meter 5 minuter vila mellan varje + styrka fram- och baksida lår

Dag 2: Vila/Promenad

Dag 3: Distans 4-6 km

Dag 4: Vila

Dag 5: Intervall 4-5x500 meter 3 minuter mellan varje

Dag 6: Distans 4-6 km

Dag 7: Vila

Efter 3 veckor gäller 3 dagars vila, den 4e dagen testar jag hur snabbt jag springer 2 km. Och sen börjar ett nytt 3 veckors-schema.

Chefens pekfingrar:

1. Vila är superviktigt! Promenade är dock helt ok.

2. Uppvärmning är en förutsättning för att kroppen ska hålla!

3. Stretching, viktigt!

4. Ingen skräpmat!

Jag har skapat mig en ny kategori här på bloggen. Och kallar den "Spring i benen". I den kommer ni att få följa mina löpar-framgångar.

Har nämligen tackat ja till något jag liksom inte kan skita i nu. Jag kan inte lata bort det. Och det blir inte slentrian. Min närmaste chef frågade mig igår om jag bestämt mig för vad jag ville göra i framtiden. Och jag sa JA och berättade om hur jag för någon vecka sedan blev klar över att det verkligen är polis jag ska bli… Jag berättade också att det svåraste för mig är konditionsbiten. Han frågade då om han skulle göra ett tränings-schema till mig. Jag tackade ja utan att tveka, ett sånt erbjudande tackar man inte nej till. Vi satt och pratade en stund om hur mycket tid jag kan lägga ner på träning, sen försvann han in i tankar med sitt kollegieblock. Imorgon är dag 1, idag var dag 0, för idag testade jag hur snabbt jag springer 2 km.

Mål: Klara 2 km på 10 minuter om ett halvår

2 km 6/6: 12.25 (något osäkert resultat då jag inte är 100 på sträckans längd, men det kändes bra…)