Idag kräkte han mig i ansiktet. Två gånger! Bebisglamour när den är som bäst.
Och kom hem med lite annat utöver de där pyjamasarna som vi så desperat behövde.
Söta pyjamasar
"Klart pojken ska ha snickarbyxor."
“gör nu skolarbete medan han sover”
Nä, du mannen. Det är stört omöjligt. De flesta dagar. För var 5e minut måste jag avbryta för att köra vagnen över tröskeln och då tjäna ytterligare 5 minuter. Sitter nu här och läser i flertalet bloggar om lyckliga människor som besökt årets bokmässa. Det har skett möten och lyssnats på trevliga föreläsningar. Och man har inhandlat böcker. Nästa år ska jag dit! Jag måste. Det är ju i den världen jag vill vara. Jag vill prata med de som jag lever med dagligen i form av deras böcker och bloggar. En dag vill jag stå i en monter och signera någon av mina böcker. Och kanske en diktsamling så där på kul. Men då, mannen, kan jag inte passa på när Sprall sover. För då är jag 98 innan jag nått mina mål. Och jag som vill ha två knytt till. Måste nog lära mig att planera min tid bättre, när jag kan planera det. Bebistiden är ju en annan än den vanliga tiden. Herr Sprall har gett mig nytänkandet och modet att börja tänka på förändring. Barn är så jäkla bra 
.
