Veckans Tisdagstema är humor. Jag brukar predika för människor runt mig att det är viktigt att ha humor i hemmet. Man måste ha saker i inredningen som lockar till skratt. Har man barn är detta inga problem. Helst plötsligt kryllar det att roliga saker i hemmet. Som prasslar, ringer eller kanske knattrar. Nedanstående gris hör hemma hängandes i ett babygym och dennes bästa egenskap är förutom det härliga utseendet att den pinglar …
ett helt gäng 08or - min synvinkel
Bvc-sköterskan är ju go och så men hon tog inte upp så mycket som jag trodde. Gör ni era knipövningar? och en uppmaning att dela in oss 3 och 3 för att diskutera förlossningen. Jag har ju längtat så att prata förlossning men det kom liksom av sig. Jag nästan skäms för att jag hade det så förbaskat bra, tjejen i min grupp hade fött för tidigt med allt vad det innebär. Sen jämförde jag ungarna nästan det första jag gjorde. Vad märkliga de såg ut. Ingen hade så mycket hår som Herr Sprall fast några var månader äldre. Men Sprallet var ju såklart den mest bedårande där var. När det var dags för babyhög och Sprallet låg och käkade kände jag Shit, nu kommer vi efter! Nu får han aldrig kompisar! Vad ger detta honom för signaler? Medan han låg och sov nöjt. Ja ja, men vi har tid på oss fick jag sen resonera varpå jag inte hörde ett ord av diskussionen som fördes i gruppen. Jag var för upptagen med den jag hade med mig själv. Där var en kille som jag med en gång ville att Sprall skulle bli polare med, hade jag fått chansen i babyhögen så hade jag lagt honom vid den där lille sköne heffaklumpen. Hans mamma skulle jag gärna norpat för hon verkade söt och intressant. Men det kanske kommer. Jag placerade mig dumt på en kant när jag kom och hamnade lite utanför diskussionerna. Ska sätta mig mitt i nästa gång. Ta för mig, lära mig det för att kunna lära Sprall. Jag har själv lite problems att skapa nya bekantskaper, jag är en få-men-goda-vänner-typ mer. När jag lär känna någon närmre så startar det alltid i förälskelse. Bekantskaper har jag svårt för. Behovet att vara djup och seriös med folk gör att jag kan bli blyg med de som inte får komma innaför skalet. Där, där har ni ett ärligt inlägg. De ska bli så framöver hade jag tänkt. Jag har en plan … … …
Vi är precis hemkomna från första föräldragruppen. Herr Sprall sover som en stock. Det var mycket att titta på där. En mamma hade en jättefin röd tröja och ett härligt leende som ockuperade honom en stund, hon hade även en liten pojke som var mycket intressant. Där var en pojke som älskade att hoppa i sin pappas knä. Och en liten tjej som pratade jättemycket bebisord. Bvc-sköterskan var bekant och fin att titta på hon med. Efter en stund somnade han vid min tutte och missade när de andra bebisarna låg i bebisgropen och pratade. Det blir kanske nästa gång. Tror dock han hade mest hår i gänget, trots att han var 2 månader yngre än de äldsta. Ja ja, inte jämföra nu … Mysigt var det i allafall. Tre pappor var glädjande nog med, en ensam. Och personalen på Öppna förskolan var supergoa. Till våren smyger vi nog oss dit några gånger, jag och Sprallet.
