Jaha, då var det dags för efterkontroll idag. Jag var skitnervös faktiskt. Ja, inte för själva undersökningen. Jag har fött barn nu och visat snippan för hur många som helst när hon varit som mest osmickrande men också mest fantastisk. Så nej, min oro låg i hur lilla Herr Sprall skulle bete sig. Riktigt små människor har ju en tendens att vara lite oberäkneliga. Så också min lille påg. Lite gnällig i väntrummet där han också la en kaskadspya modell mindre. Sig själv, mig och golvet. Han som aldrig kräks. Fick amma lite när jag pratade med barnmorskan, han tog en powernap och när väl undersökningen skulle äga rum så satt han och följde intresserat barnmorskans arbete. Inget konstigt med det. Härligt. Ska försöka hålla hela det här med snippa och snopp okomplicerat. Det är ju det egentligen. Så han förvånade återigen. Min fine lille kille som är skitbra att ha att göra med. Och besiktningen? Ja, det var bara bra. Dock inte vikten. Har verkligen inte gått ner bra sen han kom. Men det tar jag tag i så smått nu. Men fy vad det sved att se vågen… Jag vill inte vara en tjockis med pressade knän och noll flås. Det vill jag verkligen inte.