Vi är hemma. Hela familjen. Mannen och jag trötta men fulla av kärleksenergi från en hel hög släkt. Mycket känslor som vanligt när vi träffat dem. Och en ännu starkare önskan om att bo närmre. Hade tiden varit en annan nu kanske vi hade köpt det där korsvirkeshuset som mannen hittade i söndagstidningen. Jag har kört själv på min stads gator. Sett glimtar av barndomens områden. Känt doften av mitt älskade Helsingborg. Att sova hos Sprallets mormor gick hur bra som helst. Skönt att vara omgiven en stund. Min egen stund är snart över för i kväll, då har jag hunnit blogga, kolla mailen och kanske läst någon annans blogg. Jag är skönt trött, hundarna är nyduschade efter att ha luktat hundpensionatspiss och Sprallet vill nog snart lägga sig.