Det låg ett kuvert i brevlådan idag. Ett sånt där adressen inte är färdigtryckt utan skriven av en älskad person. Jag kunde dock inte avgöra vem av mostrarna som skrivit. Det var den yngsta av dem. En inbjudan till släktkalas. Åh som jag ser fram emot det! Har redan svarat. Jag längtar så efter de mina. Och under andra omständigheter hade träffat dem oftare. Vi är fina när vi ses. Och som nybliven mamma brinner familjeglöden än starkare. Min flock är större än Mannen och Herr Sprall. Snart är jag omgiven.

Jag och Herr Sprall besökte vår distrikssköterska idag. Han var en liten glad unge som till och med gav henne ett härligt leende. Inga problem att kläs av, vägas och kläs på. Inte heller problems att ligga och titta när mammas värstinginsektsbett blev undersökta. Men. Han hade bara gått upp 60 ynka gram på två veckor. Och innan dess bara 100. 160 gram på fyra veckor. Ingen anledning till oro än, han går ju upp i vikt. Men det är klart denna rätt mulliga mamman undrar varför hon verkar ha lättmjölk i tuttarna. Nästa vecka är det läkarundersökning, jag tror jag skiter i att fundera för mycket till efter det besöket.