Knipet i lilla Sprallets mage härjar hos oss. Tack och lov rubbas inte nattsömnen än men jag känner ändå en förlamande trötthet komma smygande. Det kan ju bero på helamningen och att kroppen anpassar sig till det. Det kan ju också bero på att de där pigghormonerna som anländer vid födseln nu börjar sina. Ja jag vet inte. Men det tar mentalt på en att höra sin lille lida av magknipet. Igår sprutade tårarna på både mig och honom. Det går över men jag hoppas innerligt att Sempers magdroppar hjälper snabbt. Sen håller vi mer ordentlig koll på vad jag äter också. Lille Sprall ska inte behöva lida.