I natt frös jag, trots min placering mellan två varma killar. När den lille inte åt kröp jag tätt intill den store och värmen från honom gjorde sömnen lugn och behaglig. Jag vaknade och frös. Den store mannen hade gått upp. Mitt mål blev snabbt badrummet och min cerisa, varma mysdress. Med den på gick hundarna och jag ut i trädgården och där kände jag det. Där klockan lite efter 8 kände jag hösten som en strimma i den svala morgonen. Den är på väg, oundvikligen. Hösten för med sig mer nytt än jag upplevt på många år. Vår lediga och härliga vardag byts lite ut mot saker att göra. Det blir föräldragrupp, tätare resor till de vi älskar runt om, 50 % plugg och heltid med en i rasande fart växande Herr Sprall. Jag funderade på om jag tagit på mig för mycket i och med skrivarkurserna, som jag dessutom sökt och fått studiebidrag för. Men det kommer att gå fint. Negativ stress är inte välkommen i mitt liv. Och det är inte en läkarexamen jag siktar på. Jag läser skrivarkurserna för att det är kul, för att de stimulerar min kreativitet och nyfikenhet på andra människor. Jag behöver den stimulansen. Men först vill jag vara mamma för att det är så himla kul.