Med ett leende på läpparna satt jag där i bilen på väg 3 och 1 halv mil västerut. Bredvid mig satt Sprallet, sovandes. P3 förgyllde resan som så många gånger för. Då när Sprallet inte satte guldkant på allt. Det var längesedan jag körde den bekanta vägen. Då var jag tvungen. Mat på bordet, pengar till räkningarna. Nu, mitt första äventyr ute i den stora världen, ensam med mitt lilla Sprall. Vi skulle på en efterlängtad visit hos min vän Gotländskan. Kärt återseende. Ett gnälligt Sprall men vårt första äventyr blev fint.

Sen har jag har rakat benen i kväll. För första gången på MÅNGA månader. Bara det…