För info kan jag stolt berätta att vår son blir tvåspråkig. Svenskan har han ju runt sig men sen ska jag göra allt så han förstår att bära sitt arv med huvudet högt. Skånskan ska vara en del av honom. Jag kommer inte att tala annat. Och för att stryka under detta ska en skånsk fasadflagga inhandlas. Mot Mannens vilja. Men det är bara att svälja käre make, det gick tydligen att ta en flicka från Skåne men det går inte att ta Skåne från flickan …
Tant Brun funderarJuly 15, 2008 12:02 pm
4 Comments »
RSS feed for comments on this post.
Leave a comment
Line and paragraph breaks automatic, e-mail address never displayed, HTML allowed: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <code> <em> <i> <strike> <strong>

Härligt att någon vågar stå för sitt “arv”. Jag försöker framhålla det svenska språkets olika nyanser så ofta jag kan. Jag bara hatar den oäkta “stockholmsdialekten”, där man har tagit bort prickar och ringar över våra svenska bokstäver Å, Ä och Ö. Det låter gräsligt. Dessutom har man annammat bohusländska iiiin som varande lidingöska! Bullskitt!
Så stå på dig.
Hälsning
Jan S
Comment by Jan Sjöberg — July 15, 2008 @ 12:25 pm
Jan: En sann skåning är patriot av naturen.
Nyanser är dock vackert. Tack och lov är vårt språk underbart flerfärgat.
Comment by Tant Brun — July 15, 2008 @ 12:40 pm
Din flagga kommer inte upp på väggen kära hustru.
Stopp och belägg. Inte ens den “svenska” kommer upp.
// D
Comment by Daniel — July 15, 2008 @ 1:14 pm
Daniel: Ha! Då är det officiellt krig i det lilla rosa huset. En garde!
Comment by Tant Brun — July 15, 2008 @ 1:21 pm