Igår kväll somnade vår lille prins in tidigare än vanligt. Jag tänkte lyckligt att nu får hans pappa sova lite mer än vanligt. Men icke, några timmar senare vaknar vår bålgeting och jag är som förbytt. Från den härliga och tålmodiga mamman/frun till en demon från helvetet. Jag försöker tala förstånd med lilleman samtidigt som jag också försöker få honom att ta tutten, omöjligt för båda alternativen. Mannen frågar snällt men yrvaket om han kan göra något. Det enda jag får ur mig den närmaste timmen är dumma och otroligt otrevliga svar. Tänker i min yrvakna hjärna fråga inte bara gör. Han duckar för mina verbala slag så gott det går men träffas av allt för många. Lilleman får sin flaska ersättning som jag såklart också förbannar och somnar snart igen. Då har mannen i ren frustration hunnit städa köket och diskmaskinen brummar på. När gryningen kommer är demonen borta och återigen ersatt av den tålmodiga mamman med kärlek i överflöd till sina båda favoritkillar. Allt är inte bara fluff i det lilla rosa huset men vi är kämpar alla tre. Jag ska övervinna min demon.