Det är åter kväll och med det kommer gnället. Jag tycker kvällarna är lite jobbiga faktiskt. Brösten känns dränerade och min lille prutt vill inte ens snutta på dem. Han bara skäller på dem. Stackars tuttar, de gör så gott de kan. Det sägs att det är vanligt att bebisar blir gnälliga på kvällen. Och eftersom mina bröst inte hinner producera en massa mjölk i galoppfart så botar vi gnället med ersättning. Mitt hat mot flaskorna har begränsats till kvällarna nu … Har dock fått pepp från en av mammorna på Amningshjälpen. Hon skriver att de flesta barn är lite extra gnälliga på kvällen och förnatten. I kväll tycker jag dock att Mannen har gjort ett lysande jobb med vår lille. Två flaskor med mindre ersättning än igår och en hårig bringa verkar ha gjort susen. Jag är så trött på kvällen och min tålamodsnivå ligger inte i topp om man säger så. Mina bröst ömmar enormt efter intensivt snuttande och ammande. Då är jag extra lycklig över att Mannen finns och kan ta över. Vi kompletterar verkligen varandra på det sättet. Hittade också en ny sida som handlar om Attachment Parenting. Den peppar också mig att fortsätta på mitt sätt. Mycket mys, gos, prat, snuttande, fritt ammande, samsovande och pappans delaktighet. Ett litet pepp till oss att vi gör något bra med vår son.

Vi är så varma hela familjen, denna dagen har varit en prövning i svettens tecken. Hur håller man egentligen en bebis sval i ett hus som blir varmt som en bakugn på  sommaren? Och vad kan man göra med en kvälssgnällig bebis?