Mina älskade gubbar sover just nu gott i soffan. Jag har en stund för mig själv. Stunder för mig själv ger energi åt till synes hopplöst skrikiga stunder. Ger energi till amningskampen, som för övrigt går framåt, och ger energi till kärleken. Kärleken mellan mig och den store Gubben är skitviktig för allt. Den är klistret. Jobbar man inte på den så skiter det sig. Så är det. Därför är dessa ensamma stunder nödvändiga för mig. Lika nödvändiga som kärleken. Eller att borra in min näsa i hans håriga bringa.

Ta hand om de ni älskar