Jag ägnar mig huvudsakligen åt en grej nu, därav rådanade bloggtorka. Jag ammar. Ammar utav bara satan. Och jag tycket att jag och mitt lilla Sprall har ett mycket bra samarbete. Jag fick mycket fina och handfasta tips från en av mammorna på Amningshjälpen. Råden stämde bra överens med vad mitt hjärta känner och vill så vi har sakta börjat dra ner på ersättning och jag ammar ammar ammar när helst tillfälle ges. Jag har honom intill hela tiden och somnar när han gör det. Besök här hemma får vänta. Vänta till vi rättat till det som blev fel från början. Jag kan inte säga hur lång tid det tar men för mig är det mindre viktigt. Det viktiga är att vi kan sluta ge honom ersättning och bara amma med ALLT vad det innebär. Alla fina vänner och fina släktingar finns ju kvar …

Sen vill jag tacka Er som tagit er tid att peppa mig när det gäller amningen. Varenda ord har landat i mitt hjärta som rosa bomull och varit oerhört välgörande. För att inte glömma någon så tackar jag er kollektivt på detta sättet. Men det är bara att kolla bland kommentarerna eller i era telefoner över skickade sms och i skickat-mappen i mailprogrammet för att kunna ta åt er. Den kärlek som jag känt från Er har varit guld värd. Tusen tack!