Räkningsjävlarna är nu betalda. Det suger varje månad. Men det är jag ju inte ensam om att tycka. De är i alla fall väck nu. Mitt älskade lilla Sprall har sovit flera timmar nu. I CD-spelaren rullar den fina barnskivan vi fick på mvc i mitten på graviditeten. Jag har sjungit flera dagar nu för min lille älskling. Han verkar tycka om det. Så ljuvligt att vara hemma tycker jag. Jobbet är ett minne blott. Sprallet och Mannen är det bästa sällskapet. Ja, vi befinner oss fortfarande i en bubbla. Mest jag då. Mannen har ju börjat jobba igen. Men snart ska jag ut ur bubblan en stund, åka till stan en sväng och handla mat. Jag ser verkligen inte fram emot det. Jag vill inte lämna det rosa husets värme. Mitt hjärta skriker när jag inte har hudkontakt. Och nu ska jag enda till stan. Jag är inte där om han börjar skrika, missar säkerligen flertalet pruttar och några ljuvliga leenden i sömnen. Usch! Det gör ont att vara mamma.