Mitt sista halmstrå är Amningshjälpen, den sidan hjälpte mig mycket att komma upp ur den akuta krisen jag var i förra veckan. Nu har jag mailat och bett om handfasta råd. Jag har verkligen inte gett upp hoppet om att kunna helamma men jag står maktlös inför min egen okunskap och maktlös som en följd av allt för många olika jävla råd från vårdpersonal. Jag känner mig inte dirket som en dålig mamma jag mer hatar de där satans nappflaskorna med ersättning för mjölk jag inte producerar. Jag vill kunna erbjuda min pojk mat och tröst. Bara jag. Inte den där dumma ersättningen. Men vi har hamnat i en ond cirkel nu. Han suger för lite för att jag ska producera mer men vill inte suga mer utan blir bara frustrerad när maten i mina bröst inte kommer lika lätt som i nappflaskan. Jag vet inte om jag kan rätta till detta på något sätt men hoppet har inte lämnat mig alls än. Nu ligger han uppe och sover med sin pappa. Sövd av varm ersättning. Inte av mig. Det gör min själ nedstämd. Jag ska joina mina älskade snart. Kampen är fortfarande min. Och jag tror att tid finns för att vinna den …