Igår träffade en nyfödd mormor och en nyfödd morbror familjens nya medlem. I mitt hjärta firade jag den första lugna och helt lyckliga dagen som mamma. Sprallet uppförde sig som vanligt. Söt, charmig, skitförbannad och en smula pratig. Gullunge! Och den nya mormorn och den nya morbrorn var självlysande av förälskelse. Jag studerade dem ytterst fascinerat. Kärlek. Dessutom blev det första promenaden utanför tomten. Alla var med. Sprallet i bärsele, tre hundar och fyra vuxna. En härlig flock. Och en vandring som var ren njutning.

När det gäller amningen skedde en förändring i mitt sinne när jag bestämde mig för att agera som hjärtat sa. Jag älskar att amma. Jag ser det som ren kärlek mellan mig och min lilla unge. Det är ett rus att kunna ge honom mat från mig själv och lycka att se hans mjölkmustach när han är klar. Det handlar inte om att vara duktig och göra allt rätt. Det handlar helt och håller om mitt hjärta. Jag har mjölk och tänker fortsätta kämpa för att det ska bli hans enda föda. Till dess är ersättningen ett komplement för att mitt hjärtegull ska bli mätt. Jag var tvungen att slå i botten för att kunna återvända som den lugna och trygga mamma jag är idag. Annat oroar såklart. Och osäker är jag fortfarande när det gäller mycket. Men botten är långt borta. Nu ser vi i det lilla rosa huset framåt. Starkare.

Den nya mormor plockade en vacker bukett