Amningen fungerar inte tillfredställande. Idag har jag spenderat min dag med att gråta till tonerna av min lille pojkes gallskrik. Jag har flertalet gånger kommit på mig själv med att stirra rakt ut i luften. Trött. Slutkörd. Men helt oförmögen att slappna av. Mina bröst hänger inte med hans hunger. Och ersättningen vi gett har nog sakta börjat konkurera ut min egen produktion. Det gör mig så bottenlöst ledsen då amning är något jag kommit att älska. Dessa stunder som i början var ren och skär kärleksöverföring mellan mig och min lille älskling har nu blivit en kamp där skrik och tårar flödar. Och alla goda råd sen. Jag har ringt amingshjälpen på vårt BB två gånger idag och råden jag fick vara att pumpa ur bröstet ordentligt, ge honom vad som kommer ut, ingen ersättning och sen vänta till brösten fylls på igen innan han får något. Det tar två timmar för brösten att fyllas på. Han vaknar efter en halvtimme och gallskriker hjärtskärande. Nä, bröstpumpen jag köpte för 105 dyra kronor idag åker åt helvete. Råden jag fick stämmer inte alls med vad jag och Mannen känner i våra hjärtan. Det ska gå detta. Min lille älskade prutt ska få mammas bröst så fort han vill i fortsättningen. Hellre sitta med honom fast i bröstet i flera dygn än att ha ersättning resten av amningstiden. Jag hatar nappflaskorna. För var gång han få lätt mat därifrån blir mina bröst jobbigare. Jag har tagit ett beslut. Det är jag mot Babysemp nu. Har ni kraft över. Skicka den till mig. Här ska sugas tutte. Jag vill ha tillbaka min älskade glada pratbebis. Den gallskrikande som bara ger mig hjärtesorg är bara välkommen ibland nu.