Jag har i föregående inlägg börjat skriva om dagen då Sprallet kom. Efter en del funderande har jag valt att lösenordsskydda den berättelsen. Det är ord som ligger så nära nära själen att jag vill behålla det inom en begränsad skara människor. Det känns inte rätt att fläka ut mig.. Jag vet ju att några av er här är nya så om ni vill ha lösenordet så skicka iväg ett mail till mig så tar jag ställning om jag vill lämna ut det. Om ni sedan inte får lösenordet så är det så. Jag har nerverna utanpå och känner att jag måste skydda mig och min familj. Som en lejonhona.
Tant Bruns bruna bruna vardagJune 14, 2008 9:17 pm
3 Comments »
The URI to TrackBack this entry is: http://auntiebrown.blogsome.com/2008/06/14/losenord-2/trackback/
RSS feed for comments on this post.
Leave a comment
Line and paragraph breaks automatic, e-mail address never displayed, HTML allowed: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <code> <em> <i> <strike> <strong>

Trakigt, trakigt. Antar att det innebar ingen fodsloberattelse da. Haha. Ar en okanding som laser din blogg mest for att jag hittade en lank hit nan gang och galen i graviditeter och babisar som jag blivit blev jag fort fast i nedrakningen. Grattis till bebben iaf. Njut av honom! /Bea.
Comment by Bea — June 15, 2008 @ 1:02 am
Jag förstår mycket väl, det är klokt att inte lämna ut sig för mycket. Ibland tror jag en del bloggare glömmer bort att vem som helst kan läsa det man skriver & visar.96a Och jag är så nöjd med att läsa det du skriver här öppet!
Comment by Soffy — June 15, 2008 @ 10:52 am
Bea: Nä, det blir ingen öppen berättelse. Kul att du hittat hit dock. Och som jag njuter.
Det finns inget annat jag vill göra faktiskt.
Soffy: Vad du är söt! Glad att ha en kravlös läsare
. Kram.
Comment by Tant Brun — June 15, 2008 @ 1:01 pm