Sitter i ett en sval hörna av vårt halvfärdiga vardagsrum. Där är min röv placerad på min bäste vän just nu, soffan. Jag äter kolor och lyssnar på Amy Winehouse. Mannen har berättat allt om kärleksfesten igår. Och jag har sett bilderna. Brudens klänning var oerhört vacker. Hon var oerhört vacker. Brudgummen så överväldigat glad ut. Och deras barn var fina. Sen tittade vi på våra egna bröllopsbilder och mindes vår dag en stund. Mannen är ute och fixar för hundarna i hundgården nu. Mer skugga ska det bli för våra gamla ulltussar. I eftermiddag stundar takbygge hos Mufflan och Bufflan. Mat och solsken. Jag vet inte än om jag följer med men min sociala sida drar i mig. Och de har också svala ställen. Jag är insmord med hög solfaktor så varför inte sola lite svullna vita ben?
Imorgon ska jag på allvar fråga barnmorskan om det är fel på min kropp. Eller bebis som inte vill komma ut. Det är väl inte så men det är så frustrerande att inte kunna styra över detta. Jag går ju bara hemma så tid att fundera finns det massor av. Kanske därför jag skiner upp när Mannen är nära, han får mig att tänka på annat. Igår när jag skulle sova låg jag och kände efter, sammandragningar i hela buken. Kändes som härliga vågor och jag började sakta önska att det skulle vara dags. Men icke. Det var nog bara ett steg närmare. Men jag tycker faktiskt det är dags att sluta träna nu och sätta igång på allvar. Kom igen livmoder, du får ju semester efter detta..!
