Jag känner mig lite dum. Igår nådde jag verkligen rekord i sömn. Sover länge och tar sedan 2 stycken 1 och en halvtimmes slumrar på dagen. Somnar direkt när vi lägger oss. Däremellan har jag inte många pigga halvtimmar. Dessutom sitter jag vid datorn alldeles för mycket. Istället för att vara ute i solen som jag längtat så efter. Rör på mig gör jag. Pyttelite. Skulle kunna göra det mer. Men mentalt så tar jag mig inte i kragen. Känns som det är mitt fel att ungen inte vill komma ut. Antagligen inte bra att ha sådana tankar men emellanåt känner jag mig som en usel människa.

Fick ett mail från Liberoklubben idag där man antar att jag fått barn och gratuelerar till det. Lite längre ner i mailet fanns dock en historia om en tjej som gått över tiden. Igångsättning på dag + 14. Men mailet gjorde mig liksom ändå inte mer munter.

I helgen är det stort bröllop i familjen jag gift mig in i. Antagligen kommer jag att sitta här hemma då. Astrött. Jag orkar verkligen inte delta i en stor underbar kärleksfest just nu. Inte när jag behöver ta en tupplur eller ligga och vila flera gånger på en dag. Och det enda som passar mina fötter nu är ett par fjällrävensandaler. Nä, jag stannar hemma och drömmer om den goda bröllopstårtan. Mannen och Tonåringen får representera denna familjen Carlsson och jag hoppas de tar några bilder på det vackra brudparet. Sen vet man ju inte, har jag en jäkelunge i magen så börjar den göra sig påmind någon gång på lördag förmiddag = inga representanter från denna familjen Carlsson. Skulle inte förvåna mig. Då känner jag mig också dum, fast jag inte kan styra detta. Det är ju inte jag som bestämmer. Varken åt det ena eller andra hållet.

Inget glatt inlägg idag. Jag är svullen, trött och allmänt oinspirerad till allt. Hormonerna rusar och vill användas till en bebis inte till väntan. Sådana här dagar ska man tydligen också igenom.