Katerina Janouch undrade igår i sin blogg hur det känns att ha 1 dag kvar… Kul att läsa! Såg inlägget idag dock. Så idag är det ju dag BF. Mannen är pirrig. Men inte jag… Åh, jag min dummer drömde ju för längesedan att ungen skulle komma den 5 maj. Dagen efter min käre Lille Brors födelsedag. Perfekt. En fin liten oxe. Men icke. Ingen tidig bebis kom. Jag fokuserade så på den 5e att dagens datum liksom försvann ur mitt psyke. Men visst, lite oroligt sov jag i natt emoticon. Men vaknade som vanligt. Gjorde allt det vanliga, runda med ulltussarna, frukost, blogg. Och tänkte stilla, "21e hade varit ett fint datum men den kommer kanske imorgon då"… Eller fredag. Måste erkänna att jag känner efter typ varje minut. Ah, kanske var det där en värk..? Oj, det där har jag inte känt förr… Kan inte det där vara ett osynligt skärp som börjar dras åt magen..? Men allt avtar liksom igen. Inget blir värre. Kanske ganska värdelöst att gå och känna efter, jag vet ju faktiskt inte hur jag det ska kännas. Det sägs ju att det inte kommer att vara någon tvekan när det sätter igång men ändå… Men jag är absolut inte dyster, jag fattar ju att ungen är på G. Om inte annat så får vi väl hjälpa den ut. Och som jag längtar. Efter vår lille sumobrottare i magen. Barnmorskan tyckte nämligen jag var välfylld vid förra undersökningen. Stor unge med andra ord…