Ska till barnmorskan om någon timme. Har precis tryckt i mig en stor skål jordgubbskräm. Och jag har inte promenerat mer som jag skulle försöka göra. På två veckor har det inte blivit mycket promenader alls. Jag har mer svällt och svullat om man säger så. Jag har i och för sig bitvis haft jävligt ont men kunde nog pinnat på mer. Men jag har sunkat totalt denna graviditet. Inte simmat. Inte tränat gravidyoga. Jag har varit psykiskt slut i många månader nu och på slutet bestämde sig kroppen för att hänga på. Orkar inte mycket, men orkar nog mer än jag tror. Har ju för fasen en förlossning på G. Det sägs att det är som ett maraton. Jag som inte ens kan jogga en halvmil när jag är i normal form. Håll tummarna är det är dags. Just nu känns den dagen avlägsen trots att jag vet att det kan vara dags när som helst. Denna väntan…