Tant Bruns funderingar

Sara som skriver Saras betraktelser kör varje vecka 4 önskade. Denna veckan undrar hon vilka fyra platser vi vill besöka. Mina 4 önskade platser är följande:

1. Svenska fjällen. Jag kan inte specificera mig mer för jag haltar lite i geografikunskaperna vad gäller dessa fjäll. Med mig vill jag ha kamera, familj och bra utrustning för vildmarksliv. Och jag vill se varg, björn och örn.

2. Kilimanjaro. 5895 meter över havet gör det till Afrikas högsta berg. Ligger i Tanzania och är ett berg som lämpar sig för de som är oerfarna av bergsklättring. Lagom farligt men på helt ok häftig-nivå.

3. Ales stenar. Jag som stolt skåning skäms ju verkligen för att jag aldrig bevistat denna plats. Men hit vill jag en dag. För att uppleva mystiken och ett häftigt byggnadsverk.

4. Mongoliet. Någon särskild plats kan jag inte begränsa mig till. Antagligen hos en familj ute på stäppen. Jag tar mig dit med Transibiriska järnvägen. Själv.

Vilka 4 platser vill du besöka???

Idag ska Brazze simma igen. Vi hoppas på 1000 meter innan sista gången. Ska han nog klara. Han kommer nog att vara pigg i kväll, solen tar inte så hårt på honom idag. Men han är ju inte det vassaste verktyget i vertygslådan direkt för han placerar sin tätpälsade kropp i solen och lägger sig där. I flera timmar. Ja ja, lite svalkande bassäng kan han behöva och ordentlig motion. Hoppas hoppas vi kan gå bra rundor med barnvagnen sen. Känns som det är knappt med tid med båda hundarna. Gozzi hade riktigt svårt att resa sig igår. Och Brazze är ju vad Brazze är. På smärtstillande och antiinflammatoriskt i resten av livet… Vi ska vara glada så länge vi har våra pojkar.

Brazze "Magplasket" Carlsson

Ska till barnmorskan om någon timme. Har precis tryckt i mig en stor skål jordgubbskräm. Och jag har inte promenerat mer som jag skulle försöka göra. På två veckor har det inte blivit mycket promenader alls. Jag har mer svällt och svullat om man säger så. Jag har i och för sig bitvis haft jävligt ont men kunde nog pinnat på mer. Men jag har sunkat totalt denna graviditet. Inte simmat. Inte tränat gravidyoga. Jag har varit psykiskt slut i många månader nu och på slutet bestämde sig kroppen för att hänga på. Orkar inte mycket, men orkar nog mer än jag tror. Har ju för fasen en förlossning på G. Det sägs att det är som ett maraton. Jag som inte ens kan jogga en halvmil när jag är i normal form. Håll tummarna är det är dags. Just nu känns den dagen avlägsen trots att jag vet att det kan vara dags när som helst. Denna väntan…