Vaknade i förmiddags bredvid en vacker man efter en natt med kliande och öm mage. Att vända sig gör ganska ont nu. Längtar till den lille klumpen är ute så jag inte har den tyngden när jag ska vända mig. Men dagen har varit fin. Mycket sol på min allt brunare hud, en pratstund med grannen och en snabbrunda till stan för att inhandla smågodis till moi. Dagens höjdpunkt har dock varit att se min man klä sig inför bröllopet. Han är så HET. Svart kostym, syrénlila skjorta, silvrig slips och nyputsade skor. H-E-T!!! Tog lite bilder på fräschingen innan han körde. Hoppas de får en fin kärleksfest, alla som närvarar. Jag hade verkligen tyckt det hade varit roligt att komma på fest men kroppen orkar inte. Och det är ok. Jag vet nu att vi får ett juni-barn. På måndag är det besök hos barnmorskan igen. Då beställer hon tid till igångsättning. Om jag får som jag önskar blir jag mamma senast nästa vecka men blir givetvis inte ett dugg besviken om värkarna sätter igång typ nu. Men Sprallet och min kropp verkar inte vilja samarbeta riktigt än så jag sitter här svullen men ganska glad igen. Somnar nog i soffan om en stund. Men först sista avsnittet i säsong två av Sex and The City.
När jag är nere då är jag nere. Försöker inte mota bort det. Jag är en expert på att lida. Inte många gånger har detta lidande varat särskilt länge. Jag tror på att ha ont. Ibland har jag funderat över om jag inte tror på det lite för mycket. Men jag är i grund och botten inte en särskilt sprudlande och översvallande person. Jag är en allvarlig tänkare som gärna samtalar om livet tunga saker. De skrämmer mig inte. Runt mig har jag människor av båda sorterna. Därför försöker jag inte vara någon annan än den jag är. Därför tror jag på min egen balans. Igår var en jävla pissdag inte helt olik pms-dagarna. Idag är det bättre. Idag plåstrar jag om mig genom att stänga ute världen. Tvätta - som jag älskar. Och skriva om att ibland är själen svart och då gör det ont. Nu ska jag hänga tvätt. Sen inta föda. Och försöka mobilisera styrka nog att följa med min Man på shopping. Jag är så ofantligt stor och människor stirrar ohämmat nuförtiden. Men om min mobiliserade styrka är nog ska jag skratta dem rakt i ansiktet. De som anser sig stå över mig för att jag både är överviktigt och gravid. Livet är inte alltid solsken trots att solen skiner. Men det hindrar mig inte från att leva …
Låg på när telefontiden drog igång hos Försäkringskassan idag också. Bad att få prata med samma tjej som i måndags. Hon bad lite halvdant om ursäkt. Mumlade en del om tekniskt fel, sa att jag inte var ensam och gav mig en ny frist på 7 dagar innan pengarna kommer. Har jag nämnt att jag hatar pengar och att fk hade kunnat ta sig i röven om jag hade varit ekonomiskt oberoende? Eller bara haft tillgång till en sisådär 10 000 i månaden. Jag har gjort vad jag ska med blanketter och skit. Varför fungerar då inte en enkel utbetalning..? Undrar hur framtiden kommer att bli? Jag ser inte ljust på fk’s och min relation. Önskar att jag blir headhuntad till en bra nättidning. Jag kan skriva om livet som förstagångsmamma. Krönikor. Blogg. Allt möjligt. Jag kan. Jag är bra. Och please rädda mig från fk-träsket! Kanske skulle göra lite reklam för mig… Var börjar jag? Mama, Amelia..?
Som om inte dagen kunde bli bättre *ironi* så går jag in på internetbanken och kollar status. Upptäcker då att Försäkringskassan förlorat mitt plus genom att INTE sätta in de utlovade pengarna inom 3 dagar. Nu måste jag ringa och tjata ytterligare imorgon. Varför kan de inte sköta en sådan här enkel grej från början..? Att vara beroende av fk känns verkligen inte tryggt …
beräknad förlossning + 8 dagar
Jag känner mig lite dum. Igår nådde jag verkligen rekord i sömn. Sover länge och tar sedan 2 stycken 1 och en halvtimmes slumrar på dagen. Somnar direkt när vi lägger oss. Däremellan har jag inte många pigga halvtimmar. Dessutom sitter jag vid datorn alldeles för mycket. Istället för att vara ute i solen som jag längtat så efter. Rör på mig gör jag. Pyttelite. Skulle kunna göra det mer. Men mentalt så tar jag mig inte i kragen. Känns som det är mitt fel att ungen inte vill komma ut. Antagligen inte bra att ha sådana tankar men emellanåt känner jag mig som en usel människa.
Fick ett mail från Liberoklubben idag där man antar att jag fått barn och gratuelerar till det. Lite längre ner i mailet fanns dock en historia om en tjej som gått över tiden. Igångsättning på dag + 14. Men mailet gjorde mig liksom ändå inte mer munter.
I helgen är det stort bröllop i familjen jag gift mig in i. Antagligen kommer jag att sitta här hemma då. Astrött. Jag orkar verkligen inte delta i en stor underbar kärleksfest just nu. Inte när jag behöver ta en tupplur eller ligga och vila flera gånger på en dag. Och det enda som passar mina fötter nu är ett par fjällrävensandaler. Nä, jag stannar hemma och drömmer om den goda bröllopstårtan. Mannen och Tonåringen får representera denna familjen Carlsson och jag hoppas de tar några bilder på det vackra brudparet. Sen vet man ju inte, har jag en jäkelunge i magen så börjar den göra sig påmind någon gång på lördag förmiddag = inga representanter från denna familjen Carlsson. Skulle inte förvåna mig. Då känner jag mig också dum, fast jag inte kan styra detta. Det är ju inte jag som bestämmer. Varken åt det ena eller andra hållet.
Inget glatt inlägg idag. Jag är svullen, trött och allmänt oinspirerad till allt. Hormonerna rusar och vill användas till en bebis inte till väntan. Sådana här dagar ska man tydligen också igenom.
beräknad förlossning + 7 dagar
Dagen började bajs efter en natt av orolig sömn och massa toaspring. Mannen hade dundrande huvudvärk och på rundan med hundarna var det bara jävelskap. Jag fick dra dem hem och samtidigt ömmade min mage. Sen så kan jag bli så in i bombens orolig när den lille inte vill röra sig i magen. När jag vill då. Så var det innan. Men sen kom lite hick och några kick och det lugnade mig. Men det känns som om det hade varit så förbannat onödigt om något hänt nu. Usch, jag vill inte tänka på det men tankarna kommer när jag liksom bara går och väntar och inget händer. Trodde jag skulle vara mamma nu och hemma igen. 41 veckor har jag varit gravid. Det är länge men det känns som tiden gått snabbt. För ett år sedan var detta inte vad jag trodde om min framtid. Ibland kommer verkligen lyckan oväntat. Och högst lägligt …
beräknad förlossning + 6 dagar
Pressade livmodern lite extra på morgonrundan idag. Den drog ihop sig lite mer än vanligt men nu är allt lugnt igen. Sprallet rör sig emellanåt men verkar inte satsa på att komma ut idag heller. Så jag kollar bloggar, ska dra igenom några Sex and The City-avsnitt och så vill jag hemskt gärna beställa några klänningar från Ellos. Jag behöver verkligen nya klänningar och billiga till på köpet. Inte kul att gå en hel varm sommar i svarta ganska tjocka mjukisbrallor. Även denna enorma flodhästhona har rätt att känna sig fin i starka sommarfärger. Ja ja, det är svårt att bestämma sig så nu häller jag mig i soffan en stund …
Ingen bebis i natt. Men jag har knatat en liiite längre morgonrunda idag med ulltussarna. Och fler rundor blir det. Vaknade av en mardröm i morse, var helt förtvivlad över att Mannen skulle åka ifrån mig. Till jobbet. Och det var precis vad han höll på med när jag vaknade gnyende. När han sen kom upp så höll jag fast honom. Usch, hemsk dröm. Vi har haft så mysiga lediga dagar ihop nu på sistone så jobbet är väl inte favoriten. Sen erkände jag för hans syster igår att jag var riktigt nykär i hennes bror igen. Han är så satans snygg min man. Särskilt när han lägger tak. Eller har valfritt verktyg i handen. Varför är det så..?
Ja, och så var ju idag dagen jag skulle ringa kära bespottade Försäkringskassan. Jag låg på direkt när telefontiden drog igång och fick snart prata med en snäll Karlskronatös. Något har blivit fel, inte jag som strulat dock. Så jag fick den lägsta utbetalningen. Inte baserad på förra årets lön alltså. Tilläggsutbetalning inom 3 dagar. Gissa om jag var lättad. Företaget jag jobbar för i vanliga fall är nämligen inte lika serviceminded. När de glömde betala ut min lön sa de kallt att jag fick vänta till nästa månads utbetalning på pengarna, fast det var de som gjort fel. Så tack Försäkringskassan, ett plus till er på listan. Det kan ni nog behöva.
Håller med dig Linda, jag gillar också att hänga tvätt. Särskilt lakan, belöningen är så härlig då.
Idag har varit en underbar dag. Besök av blivande gammelmormor och min moster med man. Skönt att få krama dem och njuta en stund. Med sig hade mormor de underbaraste av påslakan man kan tänka sig och en hundkudde. Passar Perfekt till denna naturromantiska familj med förkärlek för alla skogens djur. Mormor är super på att träffa rätt och en mästare på att sy. Moster hade med sig det jag tror blir den kommande snuttefilten. Tack! Men mest tack för att ni finns. Sen var det off till Mufflan och Bufflan. Takläggning, grillning, blomplantering, en massa sol och en supergod paj blev det. Och härligt enkelt och kravlöst sällskap som alltid. Som detta Regalskepp till kvinna uppskattar lugnet i samvaron med dessa två stollar. Tack för en fin eftermiddag och kväll!
Har idag ägnat mig åt den oerhört upphetsande uppgiften att betala räkningar. Inte särskilt uppmuntrande kan jag säga. Inte var det heller särskilt uppmuntrande att se att jag first thing måndag morgon får ringa Försäkringskassan och ifrågasätta min föräldrapenning. Den första i raden. Jag får utbetalat mindre än hälften av vad jag räknat med. Och hur jag än räknar på det själv så kan jag inte fatta hur de fått fram de siffrorna. Jag hatar verkligen pengar. Hade vi haft obegränsat så hade jag aldrig ens tittat åt försäkringskassan. De hade kunnat ta sig i röven. Men nu är vi så beroende man kan bli av dessa pengar så det MÅSTE flyta. Hatar pengastress.
Besöket hos barnmorskan gick fint igår. Allt är bra förutom att Liten inte vill komma ut riktigt än. Men jag ökar på promenaderna lite så får vi se om sammandragningarna kan gå över i värkar. Jag vill verkligen ha tillbaka min nya kropp och ha en bebis i mina armar. Känns som jag slösar min föräldraledighet på inget nu, fast jag behöver ledigheten. Men min kropp är trött. Jag vill ha massiv power när Sprallet ska ut. Jag lär behöva det för barnmorskan tror att det ligger en runt-4-kilos-klump där inne …
en härlig frukost avslutad. ulltussarna är lugna filbunkar och får snart sin frulle. i dag finns det faktiskt en aktivitet på listan. barnmorskan. ska kollas. är ganska svullen om fötter och händer. och tröttheten har verkligen slagit sina hemska klor i mig. hade ju hoppats att slippa åka till mvc men barn kommer inte när man själv vill har jag märkt. Lille Bror sa att Sprallet inte har något att jämföra med och att det måste vara jäkligt fint att vara där inne. troligen en smart unge. hoppas på en solig dag istället. och att inte Mannen är alltför trött när han anländer i eftermiddag.
en dag som resterande sen jag tog föräldraledigt. inget nytt under solen. nu ska jag lägga mig under solen på verandan. vänta på att Lille Bror ringer och sen på att mannen ska komma hem. ska prata allvar med bebis också. så den kommer. någon gång.
Katerina Janouch undrade igår i sin blogg hur det känns att ha 1 dag kvar… Kul att läsa! Såg inlägget idag dock. Så idag är det ju dag BF. Mannen är pirrig. Men inte jag… Åh, jag min dummer drömde ju för längesedan att ungen skulle komma den 5 maj. Dagen efter min käre Lille Brors födelsedag. Perfekt. En fin liten oxe. Men icke. Ingen tidig bebis kom. Jag fokuserade så på den 5e att dagens datum liksom försvann ur mitt psyke. Men visst, lite oroligt sov jag i natt 
. Men vaknade som vanligt. Gjorde allt det vanliga, runda med ulltussarna, frukost, blogg. Och tänkte stilla, "21e hade varit ett fint datum men den kommer kanske imorgon då"… Eller fredag. Måste erkänna att jag känner efter typ varje minut. Ah, kanske var det där en värk..? Oj, det där har jag inte känt förr… Kan inte det där vara ett osynligt skärp som börjar dras åt magen..? Men allt avtar liksom igen. Inget blir värre. Kanske ganska värdelöst att gå och känna efter, jag vet ju faktiskt inte hur jag det ska kännas. Det sägs ju att det inte kommer att vara någon tvekan när det sätter igång men ändå… Men jag är absolut inte dyster, jag fattar ju att ungen är på G. Om inte annat så får vi väl hjälpa den ut. Och som jag längtar. Efter vår lille sumobrottare i magen. Barnmorskan tyckte nämligen jag var välfylld vid förra undersökningen. Stor unge med andra ord…
Mitt hjärta blir ömt när jag tänker på allt min fine ultuss gett mig. Jag älskar honom så!
Fler tisdagsteman hittar ni här.
Jag gillar Svenska Dagbladet hur mycket som helst! Nätupplagan i allafall, papperstidningen har jag ingen erfarenhet av. Men oj, vad jag gillar utseendet, upplägget och INNEHÅLLET i många artiklar. Idag nådde det såklart nya höjder. Katerina Janouch tipsar om DENNA helt underbara artikel. Så Ni mina vänner och andra som gillar, vill eller älskar att skriva, LÄS. Till höger om artikeln finns författarintervjuerna. Blir ni inte taggade då, ja då vet jag inte om ni vill skriva över huvudtaget. En av författarna sitter i Kulturhuset (Stockholm) och skriver. Åh, är det något som kan inspirera mig så är det sådana offentliga miljöer med ständigt människoflöde. I och för sig kan det distrahera också …
För egen del så blir det nog en ny skrivplats för mig i huset när renoveringen i vardagsrummet är klar. Ett skrivbord ska flyttas ner från övervåningen och placeras vid ett fönster är det tänkt. Tror Mannen har köpt idén. Om inte får jag kanske muta honom med den där nya tven. Men men, åter till inspirationen. Mina hittills blygsamma skrivalster kommer till genom omständigt grubbel och ibland långa samtal med min Man. Jag brukar testa karaktärers trovärdighet på honom. Men ofta har jag en ganska klar bild i mitt huvud redan. Inspirationen kommer när jag skriver. När jag håller igång, underhåller, min fantasti. Och när jag är i Helsingborg. Jag får så mycket inspiration i kroppen när jag är där så att det oftast svämmar över. Ibland i hysterisk glädje och ibland en spann tårar. Till skolarbetet har jag nyss skrivit en novell som handlar om en Agnes. Hon kom till här hemma, i mitt huvud. När det väl lossnade så bara rann historien ut. Dock i en annan riktning än jag tänkt från början. Det var Agnes som angav takt och riktning. Det är ett ljuvligt tillstånd för en skrivande individ, att bara få hänga med. Jag publicerar "Vakna upp" när jag fått respons och betyg på den från lärare och kurskamrater.
Vad inspirerar Dig? Var skriver DU?
Japp, skolarbetet är klart, därför får jag åter blogga …
Jag måste verkligen göra klart mitt skolarbete idag. Beräknat förlossningsdatum är på onsdag. Jag vet, man ska inte stirra sig blind på BF men det blir ju så ändå. I alla fall, ungen måste komma denna veckan för jag vill ha en oxe. En lugn oxe. Som min Lille Bror. Dessutom fungerar oxar bra med jungfrur, och det är ju jag. Så snälle lille vän i magen, kom till mamma denna veckan! Jag håller på att längta ihjäl mig. Jag ska dansa mycket, kanske städa lite till och bära lite lagom tunga saker så kanske du hellre vill vara ute än inne. Men men, barn kommer ju när de kommer.
Inget blogg innan skolarbetet är klart. Basta!
Har varit astrött idag. Bebis fortfarande innanför …
idag har det börjat kittla bak i ryggslutet. nu spänner det. så fort Sprallet gör sig påmind spänner hela magen. men inget gör ont. inget jag inte känt förut. inget elakt-skärp-känsla som dras åt över magen. men jag känner ändå efter. är det så här det ska börja för mig. jag vill verkligen ha Sprallet ute nu. Mannen vill det också. vi vill börja det nya livet nu. som är som det gamla men ändå inte. borde kanske rensa undan det sista av skolarbetet fall i fall …
… är Han ute och drar gräsklipparen. Mitt hjärta blir extra ömt när jag tittar ut genom fönstret och ser honom slita. Som jag älskar den mannen. Som jag faktiskt *ti-hi* är gift med. Som är far till Sprallet. Och som varje dag visar att han älskar mig. Jag är en lyckans ost. Sanslöst lyckans ost.
Läste nyss en artikel i Helsingborgs Dagblad. Man måste ju hålla koll på allt himmavid. Artikeln handlar om anlagda bränder och skadegörelse vid en gammal lekplats som nu kompletterats med en stor gräsplan som mest huseras av Helsingborgs baseball- och softbollklubb. Jag kommer ihåg när jag och min Lille Bror var små och lekte på den aktuella platsen. Den ligger nära skolan vi båda gick senare och jag hängde även där som tonåring. Min bästis var kär i någon som spelade baseball. Men när vi var små, jag och min bror då brann huset på lekparken. Såklart var vi nyfikna som alla andra barn och gick dit och tittade. Leksaker och inredning var förstörd och färgade av sot. Lille Bror döpte därmed den lekparken till "brinna lekan" och så fick den heta i vår familj även efter den var återuppbyggd. Synd att saker som ger ungdomar välbehövlig aktivitet ska behöva förstöras …
vart man tjuvlyssnar och så tog jag en komplimang
Jag har kommit på vilka ställen man ska leta om man vill ha bra karaktärer till sina skrivprojekt. Har besökt två av dessa idag. Jag gillar att skriva om kvinnor som är äldre än mig. De grå mössen i vårt samhälle. Kanske är de bortglömda. Bittra. Eller på väg att ta ett ordentligt tag i sitt liv igen efter många år av dödläge. De första två i dagens fångst befann sig på Kupan, Röda Korsets butik i min lilla stad. Den ena var över 60 och den andra strax över 40. De samtalade om Kappahl som öppnade i vår lilla stad igår. De tyckte butiken var skit för det fanns inget för dem. Den yngre kvinnan diskuterade sin kropp och att hon minsann fått komplimanger för kläder hon köpt på Kupan, men jag anar att hon aldrig skulle erkänna att de kom just därifrån. Åh, jag skulle kunnat stå där länge och bara lyssnat. Men mina ben svullnar snabbt för tillfället så det var bara att försöka hinna med så mycket som möjligt. Jag hittade inte det jag letade efter på Kupan. Men dock på Kappahl när jag var där igår…
Det andra stället heter Slanten och är en 2nd handbutik med bara kläder. Massor med kläder. Fullproppat med kläder. När jag kom in stod en yngre man vid disken och höll i en handväska i en metallicfärg, skitsnygg. Men skulle han ha den? Han var av medelläng, smal och såg fruktansvärt nördig ut. Men han hade käften med sig och lät skrämmande lik en politiker som håller sig åt Sverigedemokrathållet om man säger så. För tugget handlade om Sverigedemokraternas flaggskepp, invandringspolitik och värnandet om de äldre i vårt samhälle, de äldre som är av svensk härkomst vill säga. Hans konversation med butiksägarinnan (som är 55+) fick igång mig där jag stod och kollade efter amningstoppar. De talade om alla stackars äldre som inte blir informerade om sina samhälleliga rättigheter. Men att invandrarna minsann får reda på allt och lite till. Stackars stackars stackars oss svenskar, främst de äldre, som inte får reda på vilka blanketter man kan fylla i för att få den hjälp man kan få. Jag är inte den som lägger mig i, jag är den lyssnande typen som sen går hem och skriver av mig och i mitt stilla sinne så frågade jag mig "Var fan har egenansvaret tagit vägen?", man kan faktiskt ta reda på saker själv. Man bör göra det. Har man inte dator, som de båda belyste som de äldres problem idag, då finns det telefon och/eller släktingar som kan fråga berörda instanser. När jag sen belyste detta för min käre Man så kom han med en ny infallsvinkel. De stackars äldre har faktiskt en fet fördel, de kan vårt språk flytande. Hur många invandrare kan det..?
Jag hade hunnit till den bakre delen av butiken då nästa konversation bjöd in till tjuvlyssning. Denna gången diskuterade butiksägarinnan åter invandrare men nu med två kvinnor i åldern 60+ varav en av dem är jag ytligt bekant med. Jag ville inte möta henne med risk för att hon skulle få lida av mina graviditetshormoner trots att hon hade varit värd dem. Så jag gömde mig och fick konversationen på köpet. Här diskuterades det stölder. Av invandrare såklart. Att de ställer sina använda slitna skor i butiken vi alla befann oss i, byter till nya och sedan slinker ut lite lugnt. Allt detta ensidiga och ingrodda Svensson-hat fick mig att tänka att de där invandrarna är allt bra smarta. Visst, man ska inte stjäla men pengar sparar de ju. Fast de snor i en 2nd handbutik. På denna diskussionen följde även prat om pedofiler och homosexuella. Men då hade mitt intresse svalnat och jag gled tacksamt ut utan att behöva konfrontera den bittra 60+kvinnan med sällskap.
Mitt nästa äventyr blev toabesök på mannens jobb. Arbetskamratens betyg på mig efter jag gått, alla tycker ju en satans massa om min kropp i dessa dagar, var att jag såg fräsch ut. Tack Joakim, det värmde långt in i hjärtat ska jag säga. För ingen, utom vår barnmorska, har uttryckt sig så fint.
Ha ha! Steg upp en halvtimme tidigare än vanligt. Trots att jag legat en bra stund och filosoferat. Kände mig riktigt pigg. Gubbarna fick sin runda sen flög galningen i mig. 1 städad kyl, 1 städad frys, 4 städade skåp senare ligger det nu 7-8 kompostpåsar och 2 välfyllda soppåsar och väntar på sopbilen som kommer när som helst. Av bara farten invigde jag även vårt blåa lilla sopkärl som nu är fyllt med trasigt porslin och några fula krukor. Åh! Vad jag älskar att röjja. Själen lättar av en sådan rensning. Tack gravidhormoner! Nu ligger frukosten i magen. Och jag får nog ta igen mig på soffan en stund …
Jag har insett att min senaste kyss… var en alltför vardaglig sådan.
Jag lyssnar på… P3, alltid P3. Kära P3.
Jag pratar… med hundarna och bebis i magen.
Jag tycker om… paj.
Min bästa vän är/var… flera människor och ett djur som fyller olika funktioner och som jag inte vill vara utan.
Min första riktiga kyss… var som att få en stor snigel nerstoppad i halsen.
Jag avskyr när folk frågar… "Varför går du inte bara och köper det då..?"
Kärleken är… stor. Större än oss alla. Och meningen med livet. Men skör. Mycket skör.
Jag gillar att… sova. Se mina hundar komma springande mot mig. Fika. Loppisfynda.
Jag kommer aldrig att… dricka mig full inför mitt barn. Alkohol är ett elakt gift som ler med ett vackert leende.
Jag är hemligt förälskad i… inte någon eller något.
Sist jag grät var… i helgen. Resultatet av ett enormt hormonutbrott.
Min mobiltelefon är… ibland oumbärlig ibland ett gissel.
När jag vaknar på morgonen… ligger jag och funderar och tänker kreativa tankar.
Innan jag går och lägger mig… skriver jag dagbok.
Just nu tänker jag på… när jag ska få föda barn, om jag ska beställa något från internet och att min lön denna månaden kommer att lösa mycket.
Bebisar är… mjuka, skrikiga, ljuva, nerbajsade och en speciell är alldeles särdeles efterlängtad.
Idag har jag… bloggat som en tok, fikat med mig själv, njutit av att ha en alldeles speciell vän som inte viker från min sida och sovit ute på verandan med den specielle vännen bredvid.
Ikväll ska jag… försöka ta itu med något jag går och grunnar på.
Imorgon kommer jag… att åka in till vår lilla stad och göra både tråkiga måste-ärenden och kul ärenden.
Jag vill verkligen… bli mamma nu. Men framförallt ha det lugnt kring mig. Ensamheten är min bästa vän för tillfället. För hon skänker mig den vila jag behöver. Och det lugn som jag behöver i förberedandet inför allt det stora som ska ske.
Ta gärna denna listan till Din egen blogg. Kul att läsa andras listor också…
En som alltid vill ligga på verandan. Och en som diggar dynan inne. Mina fina vänner.
Om man lägger ner F17 i Kallinge och Sjöstridskompaniet i Karlskrona förlorar Blekinge två stora arbetsplatser. Sorgligt. Visst, runt vårt hus tystnar världen då stridsplanen inte lyfter i tid och otid men vad ska alla familjer göra som är beroende av dessa två arbetsplatser? Hur löser man det? Hur har man löst det på andra platser? Min lilla familj blir direkt drabbad om F17 läggs ner. Är det då det är dags att flytta? Får vi sålt det lilla rosa huset till skäligt pris då? Tänk vad en artikel kan väcka frågor i ens hjärna …
