Nu med beräknat trettiosex dagar kvar sjönk det plötsligt in. Jag har en alldeles riktig bebis i min mage. Den rör sig rätt bra just nu och har gjort det en stund. Satt bekvämt med handen på magen och kände på den lilla kroppen när insikten kom. Äntligen. Jag förstår nu att jag alldeles strax, bara runt hörnan, blir mamma till en liten ny människa. Mannen blir pappa. Vi blir föräldrar tillsammans. Nu släpps helt nya tankar lösa, hur ser den ut?, är det verkligen en pojke som vi tror?, är den frisk?. Och jag längtar. Är inte ett dugg rädd, längtar bara efter att ha den i mina armar. Se Mannen ha den i sina. Älska min lilla familj på ett nytt sätt. Jag vill såklart att allt ska vara rosafluffigt men livet är sällan det. Man kan dock försöka göra var dag så bra som möjligt. Göra sitt bästa för sig själv och sin familj. Nu ska jag njuta av min längtan en stund. Och av min nya insikt …