Jag orkar inte engagera mig i en massa info om gravid - förlossning - första tiden mer. Jag förstod igår att jag blivit stressad av allt jag måste kunna. Jag tänker från och med nu göra som jag alltid gör, ta reda på saker när jag behöver. Och prata mer med min man. Tillsammans ska vi nog kunna klura ut det icke självklara. I eftermiddag har vi dock den sista korvstoppningen inplanerad, föräldrautbildning och sen info om föräldrapenning. Ska bli så skönt att bara vänta på Sprallet sen. Något lär väl ha fastnat och jag antar att när det är dags för Sprallet att äntra världen så kommer jag INTE tro att det är en fis på tvären direkt. Jag fattar. Säkert. Nog.
I natt vaknade jag i en helt vidunderligt märklig och tydlig dröm. Den passar liksom in i temat hoppa på tåget när det kommer för den gav mig nog uppslag till den sista uppgiften i skolan. Jag drömde att jag var präst och skulle döpa en liten bestämd tjej på 5 år. Jag kände en så otrolig tillfredsställse där i min prästkappa och framför mig hade jag stöd i anteckningar om vad jag skulle säga. Det verkade som jag var nyutexaminerad nämligen. När jag vaknade klingade fraser som Herren välsignar er och vare er nådig (?) och mottag syndernas förlåtelse. Helt naturligt tyckte jag när jag låg där helt okristen i den tidiga gryningen. Jag undrar vad den drömmen kan ha velat säga mig. Men lusten att utforska en ung kvinnlig prästs liv tog fart och jag funderade vilt där ett tag på att använda idén i en bok men beslöt mig för att hålla mig till skoluppgiften - en novell - så länge. Jag som präst ..?
