Har precis svalt en ljuvlig sked jordnötssmör. Kollar på Nyhetsmorgon som idag är riktigt bra. Altandörren är öppen, en fågel sjunger för full hals för mig. Tror nog den sitter i vår Robinia. Hundarna ligger och väntar på Husse och Anna därute bland allt bråte. Jag har hunnit att packa en bananlåda med böcker, tagit ner en julgardin med dansande tomtar och skrivit både en Att-göra-lista och en Inköps-lista (ej mat). Jag boar, det är normalt när man är gravid har jag förstått. Att organisera och städa inför barnets ankomst. Det är en härlig känsla för en Petnoga som jag. Åh, jag har tvättat också. Börjar bli dags att få upp torkvindan tänker jag.

Sen har jag funnit en osäker Sandra i mig. Den som känner sig oföberedd inför allt det stora. Jag tror jag läser normalt. Frågar normalt och surfar på internet normalt när det gäller graviditet, förlossning och första tiden som förälder. Problemet är att det inte känns som något fastnar. Att jag kommer ligga där på förlossningen som en kvidande klump som inte förstår vad barnmorskorna pratar om. Jag kommer inte komma ihåg vad det är jag ska oroa mig för med den nya bebisen, och vad jag inte ska oroa mig för. Vad var det nu jag inte skulle äta, vad var det jag SKULLE äta? ska jag bara släppa kontrollen och åka med tåget när det kommer, alltså skaffa den info jag behöver NÄR jag behöver den eller ska jag kämpa för att komma ihåg allt viktigt?

Tar en sked jordnötssmör till och skriver en mat-inköpslista. När kameran kommer hem med Mannen och Tonåringen så går jag ut och fotar lite natur. Bilder sen.