Tant Bruns funderingar

Här sitter jag med en god frukost i magen. Sista dagen på denna arbetsplatsen. Det är en besynnerlig känsla. Jag kanske aldrig kommer tillbaka hit. Äventyret har liksom smugit sig på. Nu ska äntligen allt bli nytt. Gamla hjulspår ska bytas ut mot vägar jag aldrig vandrat. Och jag andas in doften av nyklippt gräs som påminner mig om skolavslutningar i svunnen tid. Det är jobbavslutning denna veckan och det pirrar i min mage.

Sen fick jag nyss inspiration att bli rik på pengar också …

Hela 8,5 timmar på jobbet med mycket skratt. Kommer att sakna tjejerna. Men tröttheten har gått bredvid hela dagen. Snart far vi till hundsimmet igen. Måste handla efter det. suck, varför tar brödet alltid slut och varför är jag ofrivilligt utnämnd brödansvarig? Ja ja. Sen sova i så god tid det går för imorgon är det upp tidigt och 10 timmar på jobbet. Sista dagen där, förhoppningsvis för evigt. Kommer inte att sakna det stället. Mycket jag inte kommer att sakna under min bortavaro i en annan mer kärleksfull karriär.

Idag har en kär vän och arbetshäst lämnat oss. Mannen städade snabbt ur och försvann med vår vän. Må du tjäna din nye ägare väl käre käre 245a. Tack för allt.

Tung, en ständigt lurande halsbränna, jobbig foglossning på natten, svullna ben och händer. Jag är redo nu. Vår lille bebis får komma precis när som helst nu. Vi längtar båda två. Och hjärnan har hunnit ikapp kroppen. Den fattar att det kommer en till snart. Men hur det kommer att kännas, det vet i fåglarna. Får återkomma . Nu ska jag bädda en liten säng, kan inte hålla mig … Blir nog lite packning av förlossningsväskan också. Någon som har bra tips om vad man ska med sig till förlossning och BB..?

Idag susade vi ner Bräkne Hoby för att ansluta oss till en hel massa annat folk som också ville titta på när naturbruksgymnasiet släppte ut sina kor på grönbete. Det var en härlig syn som varken jag eller Mannen sett innan. Så glada korna var.

Sen for vi hem igen för att understödja Bufflan som försökte byta kamremmen på sin gamla volvo. Kaffe, vatten och mackor blev det. Jag satt skönt i en trädgårdsstol och tittade på när herrarna mekade. Sen somnade jag gott där jag satt. Vaknade av att jag snarkade. Första utesömnluren detta året. I bara t-shirt. Najs, riktigt najs …

Igår när jag lyckligt vrålade över säsongsavslutningen av Anna Pihl trodde jag ju i min enfald att det var just en säsongsavslutning. Men icke (länk till artikel). Charlotte Munck som spelar Anna Pihl helt briliant är nu färdig med denna lysande danska polis. *snyft* Jag älskar danska serier, och många av deras kriminalserier är tusen gånger bättre än de svenska. Och språket! Jag älskar danska. Åh, så synd att Anna Pihl är slut!

Jävla föräldrapenningsplaneringhelvete!

en gåva från Emma, blir dubbla stora snödroppar nästa år

standardBrazze

standardGozzi

Rättelse: Bilden på lammet och dess mamma är fotograferad av Mannen.

Lista hittat hos Sara. Så här ser mina svar ut:

För 15 år sedan (1993):

14 år. Gillade Guns n Roses och senare Ultimathule (inget jag är stolt över idag). Rökte för första gången. Kysste en kille för första gången. Peter, rödhårig till tonerna av en Latin Kings-konsert. Vi var ihop i typ tre dar sen kom jag på att jag inte gillade hans sätt att köra tungan långt ner i halsen, tänk enormt snigel. Blä.

För 10 år sedan (1998):
Pluggade jag på Högskolan i Kristianstad. Och jobbade på mitt första riktiga jobb, halvtid i en kiosk som idag är riven. Blev sambo för första gången i en etta som fick vara med om mycket positiv och negativ passion. Jag var inte ännu vuxen.

För 5 år sedan (2003):
Jobbade jag som väktare i Helsingborg och hade precis börjat en åtråvärd dagtidstjänst. Blev headhuntad till den av självaste platschefen. Lovely att vara önskad. Den känslan har jag inte känt i jobbsammanhang sen dess. Jag hade dessutom lite sporadisk sms-kontakt med en jobbig kille som några år senare skulle bli min man och far till mitt barn.

För 3 år sedan (2005):
Krisade väl för att jag bodde på en liten ort och inte i perfekta Helsingborg. Harvade på samma arbetsplatser som idag med mörkgrått sinne. Drömmen om polisen var aldrig mer än en dröm och motivationen mycket låg.

För 1 år sedan (2007):

Livet lite ljusare. Drömmar om skrivande levde i mig.

För 3 månader sedan (januari):
Längtan efter våren var stark. Längtan efter bebis var stark. Längtan efter lakritspuck och föräldraledighet var enormt stark.

Igår (19 april 2008):
Njöt av den underbara våren. På kvällen njöt jag av vackra Emmas och vackra Ulrikas härliga sällskap. Vi alla njöt av bakpotatis och sedemera paj också. Fin lördag.

Idag (20 april 2008):
Utflykt med mannen för att kolla efter lite tråksaker till hemmet och STORA mjukisbyxor till denna blåvalen (hittade svarta mjukisbyxor i strl XXL). Efter det en mjukglass. Väl hemkomna däckade jag i sängen och märkte inte när kollegan Rickard anlände med familj för att leverera en styck BRIO -02 och emottaga 500 riksdaler. Tvättar nu det som går att tvätta så barnvagnen kan börja från noll med vår bebis. Det blir bebis nr tre i den vagnen. Begagnat är toppen - och miljövänligt.

I morgon (20 april 2008):

Planerar inte att göra många knop. Lite skolarbete. Prat och sång med Sprallet kanske. Och förhoppningsvis få njuta av den underbara våren.

Om 1 år (2009)
Då är föräldraledigheten slut för min del. Jag börjar jobba. Kanske med något annat än det jag gjort fram till nu. Fast i samma bransch, eller inte. Mycket kan hända på ett år. Jag kommer att ha en ettåring (nästan), tanken är svindlande härlig. förhoppningsvis är jag ganska fit också.

Vaknade tidigt idag. Gör ofta det när Mannen har sovmorgon. Tog med våra ulltussar och kameran. Ställde in mig på macro för att fota morgonfrosten. Det var härligt att gå ut en liten sväng med killarna. Fåglarna kvittrade, knappt någon trafik och vackra motiv överallt. Frukosten sen blev också riktigt najs, äggröra - bacon - bär - yoghurt - macka och en varm Man med en varm kopp kaffe bredvid. Sen städade vi. Nu vilar jag jag. Fotade nyss en liten liten pyjamas med Bamsemotiv som inhandlades igår. Längtar efter vårt lilla Sprall.

Fick reda på när jag kom hem innan att vagnen anländer på söndag till det lilla rosa huset. En blå. BRIO (tror jag). 500 spänn men ändå. Sen måste bilen lagas. Ny startmotor behöver min fina lilla blå. Service på den nya bilen och nått nytt skit till 245an som ska säljas. Färg till väggarna i vardagsrummet. Extra mjukisbyxor till tiden runt förlossningen. Mat. Räkningar. Blä blä blä. Och jag vill bara handla färgglada kläder till mig och bebis. Och ROLIGA saker. Idag handlade jag färgglada kläder (med kupong, vuxet) till Sprallet men la tillbaka det jag ville handla till mig. Stort. Den vuxna Sandra sträcker stolt på sig. Medan barnet Sandra Lin Fensson ligger på magen vrålandes med tårarna sprutande i alla väderstreck. VIIIIIIILL HA!!!

dagens person: min kollega I som på klingande gotlänska tar mig genom ett arbetspass med utrop som "Visst är hon vacker!" (om mig då) och komplimanger som, "jag gillar att jobba med dig" och "du är ingen dussinmänniska, det gillar jag". Vi är naturfjånar båda två och hittar alltid saker att prata om. Henne kommer jag att sakna när jag nu snart ska göra annat.

dagens rovfågel: åh, idag har jag sett en brun kärrhök (klicka för att se denna utsökta varelse) jaga på hampafältet utanför min arbetsplats. Jisses vad jag fortfarande är uppspelt över det. Älska rovfåglar. Men kan alldeles för lite. Hoppas vi får en tålmodig unge som gillar att kolla fåglar och spana andra djur …

dagens sexigaste: min man såklart. Han så himla läcker. Grr.

Vi har varit hemma en stund. Vilket äventyr det blev att för första gången gå på hundsim! Och vilken duktig hund vi har. 200 meter simmat blev det. I början ville han inte alls. Men vi var en som tvingade och tre som lockade och pockade och efter cirka tio minuter klev Brazze över någon slags mental tröskel och började simma. Med flytväst och flytdyna om bakvagnen. Han till och med såg sig omkring och hade flera gånger ögonkontakt med Husse som hela tiden sprang och lockade runt poolen. Så här har Brazze aldrig simmat förr och det tog bara tio minuter för honom att börja göra det … Kan ju inte påstå att han blev vild av lycka över simningen men vi vet att det är den bästa rehab han kan få så två tider till är inbokade. Jag tror verkligen han kommer att gilla detta snart. Han är ju full av energi som bara vill ut ut ut. Och just nu är simningen det enda som tillåter att han får utlopp för alla myror i pälsen. Med sig hem fick han ett täcke som han ska ha när han torkar efter simningen och på kalla promenader. Till hösten ska Gozzi också få ett.

Katerina Janouch skriver i sin blogg om vad man som förälder kan göra för att i allra möjligaste mån förhindra att ens barn inte följer med en främling och råkar illa ut. Hennes lista ska jag plugga in till dess det blir dags att börja hjärntvätta min Knådd.

Länk till inlägget

Min lille ulltuss ska simma imorgon. Han har varit sjukskriven i 4 veckor nu och jag ringde till Blekinge hundsim idag mest för att få lite info. Fick MYCKET info. Och imorgon ska vi dit för första gången. En annan gammal schäfer kunde inte komma … Jag hade i mitt stilla sinne räknat med att börja simma honom till hösten. Så detta blev hur hastigt som helst. Men jisses vad bra. Nu bygger vi muskler som ska hålla uppe hans trista höfter. Hoppas bara han gillar det. Men det tror jag. Husse ska ju springa och motivera runt poolen. Brazze har världens bäste Husse! Som ställer upp för honom i alla lägen. Tack Mannen för att du placerat min lille Bula i hjärtat!!!

Nu med beräknat trettiosex dagar kvar sjönk det plötsligt in. Jag har en alldeles riktig bebis i min mage. Den rör sig rätt bra just nu och har gjort det en stund. Satt bekvämt med handen på magen och kände på den lilla kroppen när insikten kom. Äntligen. Jag förstår nu att jag alldeles strax, bara runt hörnan, blir mamma till en liten ny människa. Mannen blir pappa. Vi blir föräldrar tillsammans. Nu släpps helt nya tankar lösa, hur ser den ut?, är det verkligen en pojke som vi tror?, är den frisk?. Och jag längtar. Är inte ett dugg rädd, längtar bara efter att ha den i mina armar. Se Mannen ha den i sina. Älska min lilla familj på ett nytt sätt. Jag vill såklart att allt ska vara rosafluffigt men livet är sällan det. Man kan dock försöka göra var dag så bra som möjligt. Göra sitt bästa för sig själv och sin familj. Nu ska jag njuta av min längtan en stund. Och av min nya insikt …

Jag är alltid glad när vi lämna vår fina barnmorska Johanna. För hon är så sprudlande och det är inte ofta man träffar någon som gillar sitt jobb så mycket. Men hon är inte ensam, fyra kollegor till i Ronneby finns där. Två av dom har vi träffat på föräldrautbildningen, också enormt sprudlande över sitt jobb. Idag fann jag till min stora glädje att Blekinge Läns Tidning har en artikel om dessa fem. Kul att de får uppmärksamhet. De gör ett hästjobb. Jag kommer att sakna vår Johanna mycket när Sprallet kommer ut. Artikeln hittar du här.

Jag orkar inte engagera mig i en massa info om gravid - förlossning - första tiden mer. Jag förstod igår att jag blivit stressad av allt jag måste kunna. Jag tänker från och med nu göra som jag alltid gör, ta reda på saker när jag behöver. Och prata mer med min man. Tillsammans ska vi nog kunna klura ut det icke självklara. I eftermiddag har vi dock den sista korvstoppningen inplanerad, föräldrautbildning och sen info om föräldrapenning. Ska bli så skönt att bara vänta på Sprallet sen. Något lär väl ha fastnat och jag antar att när det är dags för Sprallet att äntra världen så kommer jag INTE tro att det är en fis på tvären direkt. Jag fattar. Säkert. Nog.

I natt vaknade jag i en helt vidunderligt märklig och tydlig dröm. Den passar liksom in i temat hoppa på tåget när det kommer för den gav mig nog uppslag till den sista uppgiften i skolan. Jag drömde att jag var präst och skulle döpa en liten bestämd tjej på 5 år. Jag kände en så otrolig tillfredsställse där i min prästkappa och framför mig hade jag stöd i anteckningar om vad jag skulle säga. Det verkade som jag var nyutexaminerad nämligen. När jag vaknade klingade fraser som Herren välsignar er och vare er nådig (?) och mottag syndernas förlåtelse. Helt naturligt tyckte jag när jag låg där helt okristen i den tidiga gryningen. Jag undrar vad den drömmen kan ha velat säga mig. Men lusten att utforska en ung kvinnlig prästs liv tog fart och jag funderade vilt där ett tag på att använda idén i en bok men beslöt mig för att hålla mig till skoluppgiften - en novell - så länge. Jag som präst ..?

ljuvlig som solskenet

snart klara men redan vackra

Har precis svalt en ljuvlig sked jordnötssmör. Kollar på Nyhetsmorgon som idag är riktigt bra. Altandörren är öppen, en fågel sjunger för full hals för mig. Tror nog den sitter i vår Robinia. Hundarna ligger och väntar på Husse och Anna därute bland allt bråte. Jag har hunnit att packa en bananlåda med böcker, tagit ner en julgardin med dansande tomtar och skrivit både en Att-göra-lista och en Inköps-lista (ej mat). Jag boar, det är normalt när man är gravid har jag förstått. Att organisera och städa inför barnets ankomst. Det är en härlig känsla för en Petnoga som jag. Åh, jag har tvättat också. Börjar bli dags att få upp torkvindan tänker jag.

Sen har jag funnit en osäker Sandra i mig. Den som känner sig oföberedd inför allt det stora. Jag tror jag läser normalt. Frågar normalt och surfar på internet normalt när det gäller graviditet, förlossning och första tiden som förälder. Problemet är att det inte känns som något fastnar. Att jag kommer ligga där på förlossningen som en kvidande klump som inte förstår vad barnmorskorna pratar om. Jag kommer inte komma ihåg vad det är jag ska oroa mig för med den nya bebisen, och vad jag inte ska oroa mig för. Vad var det nu jag inte skulle äta, vad var det jag SKULLE äta? ska jag bara släppa kontrollen och åka med tåget när det kommer, alltså skaffa den info jag behöver NÄR jag behöver den eller ska jag kämpa för att komma ihåg allt viktigt?

Tar en sked jordnötssmör till och skriver en mat-inköpslista. När kameran kommer hem med Mannen och Tonåringen så går jag ut och fotar lite natur. Bilder sen.

Ha ha ha! Detta gjorde min morgon. Gillar ni Pearl, kolla The Landlord också. Ljuvligt!

Sitter i den ganska bekväma kontorsstolen på jobbet. Men längtar efter sängen hemma. Är fasansfullt trött. Och vill idag bara att det ska bli maj så jag kan få ha min kropp för mig själv. Ett svällande, vaggande och långsamt moderskepp är vad jag är. Snart kommer posten och veckans ICA-kuriren. Det blir fint med en kopp te och tidning som förmiddagsfika. Önskade jag haft något snask med mig. Hade jag fått önska hade jag tagit Gabbis kaffe med mjölk och mörk choklad till det. Hur ska jag orka hålla mig uppe till 16?

Igår var det dags för detta gravida moderskepp att inse sina begränsningar. Innan jag kunde avsluta mitt härliga tolvtimmars så skulle jag ut på den sedvanliga rundan. I vanliga fall tar den maximalt en och en halv timme och då finns det även utrymme för oförutsedda händelser. Igår tog den två timmar utan oförutsedda händelser. Magen var spänd som en medicinboll en timme i sträck och det är både obehagligt och jobbigt. Min takt var en snigels men jag bestämde mig inte där och då. Jag kom hem som en urvriden och mycket trött lase med en kropp som varit med om skönare dagar. När jag skulle kliva i sängen och lägga mitt enorma jag bredvid en lugn och trygg Man bestämde jag mig. Det får vara min sista runda på jobbet. Jag kan inte sigga mig till vansinne. För där i sängen gjorde det ont och jag hade mycket svårt att röra mig. Mannen är nöjd att jag äntligen tagit det där förnuftet till fånga. Det är slut med tolvtimmars nu, imorgon åker jag hem 16, någon annan tar rundan. Själv ska jag spara siggigheten till förlossningen. Kollade på gårdagens avsnitt av Barnmorskorna innan, jag tror jag får nytta av min siggighet.

Idag är jag ännu mer glad för att jag inte ska jobba längre än slutet på denna månaden. Det blir min välbehövda paus i ett nuförtiden ganska meningslöst arbetsliv. Jag hoppas på förändring när jag återvänder. Nya arbetsuppgifter kanske och en utbildning runt hörnet. Dessa tomma, gråa och deprimerande arbetsår i Blekinge får vara till enda. Jag är värd mer!

Försäkringskassan: Ska ringa och fråga en massa. T.ex. varför de uppgifter jag skickat in med tillhörande blanketter inte finns på nätet när jag ska planera min föräldrapenning. Bådar gott inför framtiden … *ironi* Jag blev inte mycket klokare, den jag pratade med trodde en hel del och använde en hög med "nog". Vi får gå på info nästa vecka och sen hoppas på det bästa när vi planerar…

Deklarationen: På nätet. Enkelt. Och många små avdrag för resor till och från jobbet blir det… Gott att ha det gjort, nu får jag tillbaka på skatten istället för att betala sura stålars.

Laga middag: Nu är det dags för matlådor igen. Dagens blir: köttfärssås och spaghetti. Gott blev det och några matlådor rikare blev vi. Känns riktigt bra för ett planeringsfreak som jag.

Plugga: Läsa lite kurslitteraturoch fundera över begreppet skrivkramp. Hann med förordet innan jag somnade iaf.

Jobbkläder: Lägga fram, vill inte vagga runt och leta kl 5 imorgon …  Ligger på golvet i den högjävel där de hör hemma.

Fika: Hos Gabbi och lilla F  Mycket mycket trevligt att äta choklad och diskutera tulpanfärger med lilla F samt pladdra vuxensaker med Gabbi the IKEA-freak.

Föräldrapenning: Planera med Mannen. Och hoppas att vi gör det allra allra bästa. Planerat men inte begärt.

Vika: Babykläderna kan inte ligga i badrummet och skräpa längre. Vek och la i fina nallelådor. Sen plockade Mannen upp lite och la i förlossningsväskan. Jag har inte packat något. Det fick han den stora äran att göra. Nu har han packat kläder till oss tre (får nog kompletteras lite), blöjor och bröstläckningsskydd.

Motstå: Frestelsen att bädda Sprallets säng. Fick ta hjälp av Mannen som satte den 1 maj som datum för bäddning. Den dagen firar jag min första föräldradag med att bädda Litens säng.

Men det enda jag ska göra innan jag somnar gott i sängen igen är att ringa försäkringskassan