Missade säsongspremiären av Barnmorskorna i onsdags så jag har precis kollat på nätet. Här satt jag på jobbet med tårarna i ytspänningsläge i ögonen. Shit, vad jag längtar efter att föda barn nu! Få träffa den där lille som är min och Mannens. Som rör sig i mig. Och som alla, utom en, hittills tror är en pojke. Nu får det gärna bli slutet på maj för jag börjar ana vilken enorm vändning mitt liv kommer att ta. Och den är så välkommen. Sen längtar jag efter träning och att ta upp tidigare livsplaner. Inte allt på en gång kanske, men ändå, jo, allt på en gång. Det går ju hand i hand. Allt i livet…