Satt och såg en serie på 5an när jag käkade lunch. Två människor höll handen för första gången. Att hålla handen är så underskattat. Vi har ju hur många nervtrådar som helst i händerna och särskilt fingrarna! I eftermiddag ska jag hålla Honom i handen. Den som gett mig ett underbart liv fyllt av kärlek och översvallande omtanke. Den som visat mig att jag är värd att älskas precis som jag är. Den förste som motiverat mig att kämpa för vår kärlek. Han har förändrat min syn på mycket. Utan att vara medveten om större delen av det. Snart blir han pappa till Sprallet i magen. Och i eftermiddag ska jag hålla Honom i handen.