Igår när jag möttes av dig kände jag inte igen dig. Hukande och gnyende kom du ändå mot mig så fort benen bar. Men hela du, hela du min lille älskade vän var en annan. Svansen rörde sig inte och dina vackra bruna ögon utstrålande ont. Tårarna rann nerför mina kinder och oron rev i mig. Kvällen blev en kamp att inte tänka för mycket. Jag pratade pratade pratade. Om annat. Distraherade med minnen från en underbar helg och bebiskläder. Idag for vi, du och jag, till veterinären. En fin ung norska fick ditt förtroende att bända och dra. Duktig som alltid lät du henne undersöka fast det gjorde ont. Det är vänster höft sa hon. Röntgen. Vill du vara med när han får lugnande? Inne i det trånga rummet låg du och blev långsamt lugnare. Jag stirrade på skisserna över hundskellet. Undrade över hur du egentligen ser ut där inne. Stirrade på den dömande röntgenapparaten. Anade det värsta av värsta. Skulle jag behöva lämna dig här? Och för alltid. Så rädd jag var. Räddare än någonsin. Var det dags nu? Till slut somnade du och blev lyft upp på bordet. Lagd till rätta av fina assistenter. Sen fick jag och Sprallet inte vara hos dig mer. Nästan en timme ägnade jag i väntrummet åt att hålla oron och tårarna borta. Försökte höra om de sa något om dig. Vågade inte ringa din Husse. Tårarna hade oroat dig för mycket då. Men kanske skulle jag behöva ringa ändå. Om detta var sista versen. Till slut fick jag komma in till dig igen. När du fortfarande sov. Åter på golvet. Veternären visade på bilderna. Och på en modell över hundhöftsskelett. Det enda jag ville veta var om du fick stanna en stund till. Och det får du min älskling. Du ser inte ut som man ska i höfterna men vi ska försöka fixa dig så bra det går. Nu med smärtstillande. Lugna promenader. Och sen bygger vi muskler. Ingen sa något om att du skulle försvinna. Att det var bäst. Du får vara kvar hos oss. Men aldrig aldrig ska du få må för dåligt för livet. Jag älskar dig mer än jag trodde var möjligt. Utan dig hade mitt liv inte varit så rikt. Tack för allt hittills, nu sjunger vi en stund till lille vän.