Solen lyser tidig morgon. Pang på inte tveksam över huvud taget. Men sen tar pojkarna och jag rundan. Den lilla. Jag stapplar mest. Och solen drar sig tillbaka. Det gråa infinner sig. Och vill liksom inte släppa taget. Solen tittar kanske in strax före nedgång. För det händer ju oftast. Då är den lika självklar som på morgonen. Men detta skådespel gör våren tveksam. Personligen tycker jag att den gärna får komma nu. Det blev ju ingen kyla. Och med våren kommer en ny människa. Kanske därför min längtan är så intensiv. Sol sol sol och åter solsken.