Våra två hundar har riktiga gulfiskminnen. Sotarn var här nyss och båda skäller som besatta. Mest shäfer då förstås. Jag går ut och lyckas övertyga dom om att sotarn är välkommen och verkligen får vara i vårt hus. Till och med på taket fast Brazze ser lite skeptisk ut till det. Men så går den snälle sotarn ner i källaren. Sotar en stund och när han kommer upp är allt glömt. De skäller som besatta igen. Suck!!! Guldfiskar är vad de är…