När jag låg som bäst på britsen med barnmorska plus elev över min mage började jag asgarva. Du vet ett sådant där asgarv som inte går att stoppa. Hela magen hoppade och tårarna rann. Anledning, barnmorskan pregade ner den där hjärtljudsgrejen ner i min navel. Liksom för att kunna höra min unge lite bättre. Från min vinkel, där jag låg som en dallrande geléklump med bar mage, såg det enormt roligt ut. Tänk vad enkelt det är att roa mig. Vi mår dock bara fint jag och liten. H*n trots gunget när jag skrattade och jag trots att bm-eleven inte kunde sticka mig i armen, hon var nog mer nervös än jag.