Usch, ibland är det vidrigt att gå upp en måndagmorgon. Idag var en sådan måndagmorgon. Det går troll i somliga måndagar. Fy. Och ont har jag. Emellanåt skäms jag, vilken gnällkärring jag är. Men igår tog foglossningen mig lite på sängen. Vi hade gått en lång härlig runda vid havet. Åkte in till stan och skulle handla mat. Kom knappt ur bilen. Och det gick i snigelfart ner till affären, i affären och sen dess. I bilen på väg till jobbet grät jag. Inte för att jag har ont. För Så ont gör det verkligen inte. Jag grät för att min kropp är så fantastisk. Och för att jag längtar efter bebis. Hormonerna dansar och ler ungefär. Jag njuter av hormonkarusellen men inte när de gör mig elak. Men mest är jag rosa, otroligt mjuk och starkt urkvinnlig.