När syrénen blommar nästa gång är jag, om lyckan håller i sig, mamma för första gången. I slutet på maj har jag upplevt sista delen av en hittills ganska smärtfri och lätt graviditet. Jag ser fram emot det och längtar men tror nog att 9 månader är en bra väntetid. Man hinner liksom smälta tanken. Inte förbereda sig men smälta att det aldrig kommer att vara sig likt. Jag känner att jag både blivit lugnare och lite mer lättstressad. Mjuk på ett både psykiskt och fysiskt sätt. Men jag tycker det är en spännande resa min person fått hoppa på.

Idag ska jag besöka en baby-butik för första gången, det ska inhandlas belly belt och så ska jag fråga om råd vilka barnvagnar som passar långa människor. Vill ju att min 2-meters man ska kunna köra runt bekvämt också. Sen blir det off till lilla stan för jakt på kurslitteratur, skönlitteratur och den sedvanliga matjakten. Kan bara inte komma på vad vi ska äta för något fira-fredag-gott ikväll. Hade jag gett efter helt för mina laster hade det blivit fruksallad på längden och tvären. Ska dessutom tacka ja till kreativt skrivande-kursen och försöka ta reda på vad som händer i fackförhandlingarna, kanske blir det blockad och då får jag inte jobba i februari. Hoppas för oss arbetare att vi får ett bra avtal.