Hur kan det komma sig att jag missat Bodil Mårtensson helt..? Hon bor i mitt älskade Helsingborg och skriver deckare som utspelar sig i samma stad. Jag bara MÅSTE läsa nu! NU! Tack vare henne försvann min bedövande trötthet och för första gången sen jag flyttade till Blekinge så kände jag en sån där underbar hemlängtan. Innan har jag bara känt maktlöshet och den där svidande hemlängtan man har när man känner sig fast. Nu har jag bara fjärilar i magen. En dag, en dag ska jag åter kalla mig Helsingborgare. Mitt barn kommer att växa upp som Helsingborgare precis som jag gjorde. Men ljuvligast av allt i denna (sann)dröm är att med mig på resan följer min man. Den som håller mig på jorden, skickar mig till himlen men viktigast av allt är min käraste reskamrat. Den sockerdricksbubbliga känsla som för tillfället fyller min kropp gör till och med att skrivkrampen inte känns. Jag vil leva! Skriva och åter skriva! Snart står jag på stadig grund igen. Lycka.