Tant Brun funderarJanuary 9, 2008 1:17 pm
Ibland när jag är ensam och känner mig ensam brygger jag mig en kopp kaffe. Då känner jag mig mer sällskap mindre ensam. Då undrar jag varför kaffe får mig att känna så och inte en apelsin eller en mugg mycket nyttigare vatten..?
Känner igen mig!
Men jag kan inte heller sätta fingret på varför det är så.
*fixar lite kaffe och funderar vidare*
Comment by Mocca — January 9, 2008 @ 3:10 pm
Mocca: Tål att funderas på… Jag tror jag kan vara ett svar på spåren…
Comment by Tant Brun — January 9, 2008 @ 3:24 pm
Oj då, känns som om jag får berätta det för dig. Kaffe är ju livets dryck.
Har du inte sett det på min blogg?
Comment by Daniel — January 9, 2008 @ 3:46 pm
Daniel: Jag köper verligen inte den förklaringen. Förklaringen är mycket mer djup och filosofisk tror jag.
Förresten så är ju vatten livets dryck…
Comment by Tant Brun — January 9, 2008 @ 3:50 pm
Förklaringen kan vara att vi sedan barnsben har fått lära oss att när vi är i sällskap och umgås med andra så dricker vi kaffe.Alltså KAFFE=SÄLLSKAP Vad tror du kan det vara så?? Allt väl med dig? Ha det gott Kramiz
Comment by Jacoba — January 9, 2008 @ 5:55 pm
Jacoba: Jo, det är nog något åt det hållet… Min och mannen sällskapsdryck nr 1 är ju kaffe så… Nr 2 är whiskey men det går ju inte för mig nu
Comment by Tant Brun — January 10, 2008 @ 7:07 pm
Så där gör jag med… men när man är på en arbetsplats med 800 pers, så hinner man inte känna sig ensam på dagtid. Men visst händer det någon kväll eller helg ibland, speciellt ensam blir jag när sonen är hos sin pappa. Det tomrummet är hemskt.
Comment by stina — January 10, 2008 @ 10:28 pm
Stina: Kan tänka mig att din arbetsplats är rätt så rock n roll
. Ja, det där sällskapslängtande kaffebryggande kommer ju inte ofta… Men passar bra när det kommer…
Comment by Tant Brun — January 11, 2008 @ 10:59 am