Men idag blev det mindre smärtsamt än vanligt. Jag var tvungen att åka till jobbet direkt efter frukost. Mina fina satt kvar vid det varma köksbordet med den röda duken. Jag gav dem en snabb kram och order om att köra försiktigt. Hanen fick instruktioner om att maxa myset till jag kommer hem lite senare i kväll. Så kanske det gör mindre ont att de flesta av de våra inte är kvar. Att det bara är han och jag igen. Det är i och för sig inte bara, jag och min man kan konsten att ta plats, men de andra tre lämna stora hål efter sig. För de kan, liksom vi, ta stor plats. Jag är så tacksam för att de finns i mitt liv. En dag bor vi närmare varandra men jag ser verkligen det positiva i att vi bor en bit iväg. Och det är att besöken blir mer intensiva och sätter sig fast i djupet av våra hjärtan.

Själv maxar jag myset här på mitt jobb med Gott Nytt-år-samtal med fina kollegor och Eva Dahlgrens nya platta. Strax blir det kanelte, efter-8, pepparkakor och en av mormors kanelhjärtan.