Jag tror nog att julefriden börjar leta sig in i min speedade själ. Idag hämtar vi Tonåringen. Ska fixa lite i den "stora staden", där hon bor, också. Lite tvätt, lite städning. Men jag är hittills framgångsrik när det gäller att hålla stressen borta. Imorgon kommer fler ur familjen. Det lilla rosa huset kommer att bli fullt. Av mycket. Kärlek. Mat. Prat. Jag är så lycklig att jag får ha harmoni runt mig under juletid. Ja, hela året faktiskt. Det finns så många som av en eller annan anledning inte får den harmonin. Mest av allt tänker jag på de som inte kan välja, barnen. De som får stå ut med att en eller båda föräldrarna dricker för mycket. Ruckar tryggheten som ska vara självklar. Och eller måste lyssna på uppslitande gräl föräldrarna emellan. De som lever i missbruk. Eller är för fattiga för att inte kunna göra något under julen. Jag är så tacksam att jag får leva med min store kärlek. Kunna erbjuda ett hem där det finns mest av harmoni och trygghet. Min Man och det vi har är min trygghet, utan den är jag bara en spillra. Det vet jag. Därför sköljer tacksamheten över mig. För att vi kan prata och att vi sätter kärlek före.
Jag önskar er alla lugna och trygga helger framöver…
