för en gång skull är det ljust när jag sakta slår upp de melerade. hör den svarte hunden nedanför fotändan. han har nog också precis vaknat. ligger kvar en stund och lyssnar på regnet. och blåsten. som varit med oss hela natten. vid sidan om mig gapar sängen tom. han var tvungen att gå upp i mörker idag också. jag njuter av värmen under duntäcke och fleecefilt. njuter av att finnas till i min verklighet. hör mig säga till den svarte hunden att det är helt underbart väder ute. tänker att han inte kommer att förstå förrän jag öppnar ytterdörren. jag hittar röda strumpor. det är en röda-strumpor-dag idag. jag och den svarte hunden tar oss ner. han borrar snabbt ner sig i sin soffa. jag tänder ljusstakar och varma lampor. tänker att de som kör föbi vårt hus ska känna värme. långsamt tar jag på mig alla kläder. mysbrallor. den vita favorittröjan med långa ärmar. klämmor i utväxtluggen. regnbyxor. stövlar. schäfern tycker som vanligt att jag är för långsam. jag funderar över hur länge jag hade kunnat vara ute helt naken i detta regnet. kommer inte på något svar. men schäfern förstår nog inte att hans päls är konstant och det är inte min. vi går ut. det inte bara regnar och blåser. kylan letar sig in med regndropparna i min nacke. men nu är vi ute, det betyder att vi snart är hemma igen. jag släpper lös den svarte och schäfern. de ruskar på sig. schäfern tycker inte om tunga regndroppar i öronen. men efter en stund kommer han över det våta. hoppar springer nosar. tittar på mig när jag befriar grusvägen från vatten. en fors av lerigt brunt vatten väller ner i hagen. jag blir tvungen att gå dit och se hur det ser ut när det bruna vattnet blandar sig med sjön som sedan länge bosatt sig i sommarhästarnas hage. schäfern hittar en pinne. hoppar springer. jag kastar pinnen så han får springa i sjön. skrattar när han skitar ner sig och stänker gyttjigt vatten. lycklig när han är lycklig. vi går hem vi tre. torka torka. åtta tassar och härlig närhet. lite bus i hallen är ok. sen får vi frukost.