Tant Bruns funderingar

2008 är så nära nu. Man kan höra hur det knastrar i gruset utanför när hon kommer allt närmare det lilla rosa huset. Här inne sitter och ligger vi med stinna bukar. I magsäcken vilar fläskfilé och hasselbackspotatis. Snart kan det bli lite vaniljglass. Den glider liksom in där det finns håligheter att fylla. Till dess att det är möjligt funderar jag en stund över 2008 som snart är hos oss för att stanna länge. Det största som ska hända är väl att världen får en till Carlsson. Om allt vill sig väl. Därmed testar jag på en ny karriär på heltid en stund. Men jag vill uppleva annat också. Därför läser jag en internetbaserad distanskurs på högskolan under årets första månader. Imorgon tar jag tag i skrivarkalendern 2008. För nu måste jag ta mitt älskade skrivande på allvar. För gör inte jag det, så gör ingen annan det heller. Här ska plitas. Sen vill jag återuppta yogan, för det behöver jag verkligen. För mitt lugn som finns därinne i själen behöver underhållas. Och kroppen behöver trimmas en aning. Eller förberedas kanske är bättre att säga. Sen hoppas jag verkligen att harmonin och lyckan ska vara oerhört närvarande under 2008. Behöver ingen mer deppighet nu… Nä, 2008 bli ett bra år, jag slipper vara 28 mer och jag ska bli sprängfyllt stor. Härligt. Skål och välkommen 2008!!!

…otippade: att jag och min man blev med barn, samtidigt!

…romantik: 7/9-2007, för alltid inristad i mig som den mest romantiska dagen i mitt liv. vår bröllopsdag. vår kärleksdag.
…lärdom: att tystnad inte fungerar när det gäller de jag älskar, verkligen älskar.
…vackraste: min man när vi gifte oss och varje dag sen jag träffade honom för första gången
…artist: Eva Dahlgren
…hjälte: Unni Drougge som vågar berätta om sitt helvete. Trots att såren knappt kan ha hunnit få en skorpa än.
…bok: ”Nu vill jag sjunga dig milda sånger” av Linda Olsson. En bok som inte lämnade ett självklart lyckorus utan en hel hög frågor, orden skrivna i början av boken av mina vackra vänner lämnar dock inga frågetecken…
…äventyr: min och mannens resa till Stockholm, fint hotell, lyxig hotellfrukost och ett studiebesök i den stora världen.
…tårar: Marie Picasso i valfritt Idolavsnitt, genuina tårar, vackra tårar.
…”moment”: en mörk höstkväll vid kära Ulrikas köksbord. Varm gemenskap och öppna hjärtan. Där satte vi ribban för vår treeniga vänskap.
…förebild: kära Emma som gjort det många kvinnor aldrig skulle våga. Gård och eget företag. Fler som du tack!
…man: Caesar Milan - mannen som talar med hundar
…längtan: den rivande känslan i mitt hjärta när jag inte är i mitt älskade Helsingborg
…födelsedag: mormors, där många fler än vanligt samlades. Spännande att träffa hennes syskon.
…comeback: Mocca återvänder till sin blogg. Grymt efterlängtad.
…fräscha: vårt nya enorma badrum och balsalen till hall, något vi var mycket värda.
…bästa köp: kameran
…tv-program: Babel såklart - bubblare till nästa år får nog bli Läckberg & Rudberg
…film: Arn - Tempelriddaren, trots kritik om att det skulle vara en stundtals tom film med historiska faktafel, det skiter jag inte lite i.

…lugn: julen. Min familj är de enda som kunde skapa lugnet jag så väl behövde.

…nya vänskap: Mocca. Några långa msn-konversationer senare så känner vi saker om varandra som inte alla gör. Och vi har aldrig träffats irl.

…stillade nyfikenhet: via facebook fick jag reda på mycket om gamla vänner och klasskamrater. Någon gammal vän fastnade åter. Nu kan jag vänta några år till innan jag behöver stillas igen.
…bonusar: Tonåringen som sitter hårt i hjärtat, hon roar och oroar mig på tonåringens vis. Och min pappas fru som äger lugn och en kunskap om sådant som är ovärderligt just nu.

…solstråle: min lilla guddotter, som fyller mig med energi de gånger vi ses. Vacker liten trollunge.

Bättre än så här blir inte listan. Den täcker mitt år ganska väl dock…

Gott Nytt på er kära bloggläsare!!!

 

Jag lyssnar på vackra fantastiska ljuvliga underbara kreativa sensuella och fullkomligt bästa Eva Dahlgren. Min husgudinna. Den enda kvinna som kan ge mig mitt flow som jag är så starkt beroende av. Hon inspirerar mig och gör mig modig. Hade vi inte varit gifta båda två, med våra livs kärlekar, hade jag velat vara gift med henne. Hon ska mentalt få bära mig denna dag då jag för er ska summera 2007 och längtansfullt blicka in i 2008. Jag vill skriva vackra ord och när jag vill det kan Eva hjälpa mig. Hon gör mig oerhört driftsäker. Jag skriver lite senare idag vänner. Då när ni förmodligen förbereder glittriga fester och vackra kläder. Men någon gång kommer ni hit igen och då ligger min betraktelse klar.

Men idag blev det mindre smärtsamt än vanligt. Jag var tvungen att åka till jobbet direkt efter frukost. Mina fina satt kvar vid det varma köksbordet med den röda duken. Jag gav dem en snabb kram och order om att köra försiktigt. Hanen fick instruktioner om att maxa myset till jag kommer hem lite senare i kväll. Så kanske det gör mindre ont att de flesta av de våra inte är kvar. Att det bara är han och jag igen. Det är i och för sig inte bara, jag och min man kan konsten att ta plats, men de andra tre lämna stora hål efter sig. För de kan, liksom vi, ta stor plats. Jag är så tacksam för att de finns i mitt liv. En dag bor vi närmare varandra men jag ser verkligen det positiva i att vi bor en bit iväg. Och det är att besöken blir mer intensiva och sätter sig fast i djupet av våra hjärtan.

Själv maxar jag myset här på mitt jobb med Gott Nytt-år-samtal med fina kollegor och Eva Dahlgrens nya platta. Strax blir det kanelte, efter-8, pepparkakor och en av mormors kanelhjärtan.

Sitter i min ensamhet på mitt, tack och lov, mycket lugna arbete. Jag fikar på mormors mjuka pepparkaka, kanelhjärtan, efter-8-chokkela och kanelte. Det är ganska fint. Men jag längtar till värmen och kärleken hemma. I kväll blir vi en till i familjen. Bror kommer igen. Imorgon kör han hem mamma och mormor. Det svider i mig att julen ska ta slut så snabbt. Hoppas de kan komma snart igen eller att jag kommer iväg till dom. Jag älskar att ha dem i det lilla rosa huset, det är så varmt och tryggt. Lugnt men annorlunda. Glad att de trivs. Familj är meningen med livet. Där ingår kärlek, trygghet och samhörighet. Återigen - ta väl hand om de era!

This post is password protected. To view it please enter your password below:

Password:

Vi var tre generationer plus mannen och såg Arn - Tempelriddaren igår. Verkligen roligt att se en storproduktion där man mestadels talar svenska. Rollkaraktärerna lysande. Skådespelet brilliant. Kroppsspråk och talande blickar av alla de slag. Intressanta miljöer och inga överdrivna stridsscener. Kärlek och hat. Stor sorg och enorm samhörighet. Jag kan inget annat än rekomendera den. Se den. Berika era liv. Tack mamma för detta än en gång!

bilden kommer från Arn - Tempelriddarens officiella hemsida

Här ligger jag i soffan och slösurfar lite. Kollar bloggar och nyheter. Den ene hunden kom precis hem med mamma, den andre kommer väl någon gång med sin husse. Jag tog morgonrundan med de båda fyrbenta så jag har all rätt att slappa utan dåligt samvete. Och nu har de fått bra motion också. Börjar bli lite sugen på julmat igen. Vårt julbord var riktigt najs igår. Maten var perfekt. Och jag tror alla var riktigt nöjda med sina julklappar. Hundarna ville nog ha mer än vars ett grisöra men vi är ingen familj av överflöd på något sätt. Jo, kärleksöverflöd. Jag tänker inte redovisa min julklappshög, tycker det är ganska ointressant. Men jag har nog kommit fram till att böcker är den bästa julklappen. Både att ge och få. Böcker är livet.

Vid frukosten idag kom jag på att det ju inte blir mörkare nu. Och snart börjar dagarna sakta bli ljusare. Den 22e passerade vi gränsen. Den onsikten gjorde mig mycket lycklig. Ljuset är ett måste för en lycklig själ… Snart är 2007 också slut. Kanske försöker jag mig på en högst personlig årskrönika. Kanske inte. Brukar försöka plita ner något i dagboken varje år. Både om året som varit och det som komma skall. Alltid kul att läsa sen. Kanske skriver jag en önskelista för 2008. Det är en kul idé.

I kväll blir det Arn för hela familjen. På grund av tvärt ändrade planer så har vi en biljett över. Någon som vill gå på bio i Ronneby kl. 19.00 ikväll så är det bara att höra av sig… Nu får det nog bli käk. Min mage har börjat vråla en smula. Kanske blir det sen en film i soffan. Mamma uttryckte ett stilla önskemål om en film sen.

Hoppas julefriden håller i sig för er alla. Och att ni inte bråkar i onödan utan älskar lika stort som man bör göra hela året. Jag har en himla fin jul. Och hoppas verkligen jag får det alla jular, på något sätt, framöver.

Julgranen är klädd. Jansson färdig och skinkan likaså. Mjuk pepparkaka i magarna och julöl som smekt strupen. Uppesittarkväll i kväll. Här i huset råder massiv julefrid. Någon fattas oss men någon kommer imorgon igen. Någon annan fattas oss också men kommer på torsdag igen. Jag är lite smånannig så här lite efter 22 på kvällen. Snart blir det nog nanneboxen. Tänker med tacksamhet på alla fina människor i mitt liv och att jag får tid med de allra närmaste denna julen också.

Jag saknar min gamla blogg!!! Jag skrev mycket bättre då? Nu är jag bara bajsnödig hela tiden. Och tillbakahållen. Och skitkass. Och dötråkig… Innan hade jag en röd tråd. Nu är det mest schizo känslor här inne. Och en massa usla försök till att göra något bra. Trippel-suck! Vad fan gör jag nu? Är det dags att lämna kalaset innan skutan sjunker kanske..?

glad att vi sammanträffade. just idag. bland sopor och stressade människor. en grå 22 december. det var längesedan. du fick en kram. och den kom från hjärtat. jag har saknat dig. fast vi inte känner varandra så bra. men jag gillar att prata med dig. kanske är det för att vi är lika där inne eller så funkar kemin bara. jag skulle aldrig få "fel" känslor för dig. det känns så tryggt och bra. för jag vet att samma gäller för dig. vi är i varandras liv. sammanträffar lite då och då. sådär enkelt. enkla människor. på bra sätt. hoppas vi får fortsätta sammanträffa många år till.

Jag tror nog att julefriden börjar leta sig in i min speedade själ. Idag hämtar vi Tonåringen. Ska fixa lite i den "stora staden", där hon bor, också. Lite tvätt, lite städning. Men jag är hittills framgångsrik när det gäller att hålla stressen borta. Imorgon kommer fler ur familjen. Det lilla rosa huset kommer att bli fullt. Av mycket. Kärlek. Mat. Prat. Jag är så lycklig att jag får ha harmoni runt mig under juletid. Ja, hela året faktiskt. Det finns så många som av en eller annan anledning inte får den harmonin. Mest av allt tänker jag på de som inte kan välja, barnen. De som får stå ut med att en eller båda föräldrarna dricker för mycket. Ruckar tryggheten som ska vara självklar. Och eller måste lyssna på uppslitande gräl föräldrarna emellan. De som lever i missbruk. Eller är för fattiga för att inte kunna göra något under julen. Jag är så tacksam att jag får leva med min store kärlek. Kunna erbjuda ett hem där det finns mest av harmoni och trygghet. Min Man och det vi har är min trygghet, utan den är jag bara en spillra. Det vet jag. Därför sköljer tacksamheten över mig. För att vi kan prata och att vi sätter kärlek före.

Jag önskar er alla lugna och trygga helger framöver…

Just nu väntar jag på att Petter ska gå på scenen på Debaser i Stockholm. Hittade en sida som lägger ut konserten live. Skulle börja 20.30, men när börjar konserter i tid egentligen..? Ja ja, får se om jag får se lite innan Läckberg och Rudberg börjar 21… Sen får det visa sig när Mannen kommer hem, han är nere i stan och jagar julklappar till mig och dottern sin. I vår lilla stad har affärerna öppet till 23 idag. Så att folk kan handla riktigt mycket… Vi har redan varit en sväng i stan. Gått på lite julmarknad, hållit varandra i handen och bara allmänt älskat varandra. Vi behöver sådana här stunder. Bra för kärleken i framtiden… Sen handlade vi julmaten också. Utan stress och för att slippa stress. Detta året har, särskilt hösten, har varit alldeles för stressfylld så jag har bestämt mig för att julen inte ska bli det. Finns INGEN som mår bättre av att jag stressar upp mig. Petter, var är du..? Sitt inte och fis bak i logen!

This post is password protected. To view it please enter your password below:

Password:

Tack underbara clara för att du gör saker så enkla!

Läs detta blogginlägget och skäms! Eller var stolt för att du kanske redan förstått. Jag skämdes mest faktiskt. Fast jag egentligen förstått. Gud, vad vi västmänniskor är dumma ibland…

Min dagliga morgonrutin på jobbet är läsning av diverse tidningar. Har bara hunnit med Aftonbladet än så länge. Hittade en artikel som handlade om många flickors livsöden i Afganistan och bilden till artikeln visar en av de flickor som tvingas gifta sig alldeles för tidigt. Hon är 11 år. Hennes man 40. Den lagliga giftasåldern i Afganistan är 16 år. Föräldrarna till flickan säger att de gifte bort sin dotter för att de behövde pengar. Hon ville bli lärare men får nu sluta skolan. Hennes blivande man säger att hon ska få fortsätta gå i skolan men enligt kvinnorna i byn så kommer det aldrig att hända, männen vill inte ha utbildade kvinnor. Antagligen kommer den 11-åriga flickan bli gravid alldeles för tidigt. Innan kroppen växt färdigt. Risken för komplikationer är större för henne.

Jag är så glad att jag lever i ett samhälle där männen inte har den makten. Där flickor faktiskt har samma rätt till skola som pojkar. Jag har ingen som helst illusion om att vi här lever i ett paradis men skyddet för flickor och unga kvinnor är mycket större. Det skär i hjärtat på mig när jag ser bilden på den 11-åriga flickan. Varför?

Artikeln finns här.

Tillägg efter 4 kommentarer: Jag vill understryka att min personliga reaktion på artikeln i Aftonbladet var helt fri från religiösa åsikter. Men jag kan nu tillägga att jag inte anser att islam som religion är orsaken till att flickor gifts bort när de är på tok för unga. Felet ligger i de som använder islam för att legitimera sina olagliga och omoraliska handlingar handlingar. Jag tror verkligen inte på att vi människor ska gå omkring och fördöma varandras trosuppfattningar. Kan inte se att lösningen finns där alls. En faktiskt lösning har jag tyvärr inget förslag på…

Idag när jag var inne på min tionde arbetstimme då var humöret inte på topp direkt… Med två timmar kvar gick självömkan hand i hand med mig. Och jag surade över mitt skitjobb och att jag inte kommer någon vart i livet. Då dök något upp i mitt medvetande. Min man. Den absolut vackraste på hela jorden. Jag har haft en sådan rejäl tur i kärlek. Skit i jobbet. Vad är det bajset jämfört med vår svindlande kärlek.

Tack för att du är min klippa älskling!!!

nu har jag äntligen pyntat min blogg. tack älsklingen för hjälpen!

This post is password protected. To view it please enter your password below:

Password:

Redo med full uppmärksamhet i hallen

I väntan på det magiska ordet "LETA"

Brazze kan det där med att hitta godis i träd - det gick snabbt

Gozzi är inte lik van vid godisträd, men till slut fann han sitt smaskiga öra

Matte är nöjd med öronjakten och får snart in och pyssla

Enkelt med egenhändigt gjorda etiketter - band runt blir vanligt julgransglitter

Det är väntans tider i det lilla rosa huset. Hundarna ligger i stargroparna i hallen. De såg sin matte gå ut med två smarriga grisöron nyss, men när hon kom in igen hade hon inge kvar. Mina hundarn är väldigt "hieda" (= överivriga) när det gäller just favoritgodiset grisöronen. Man behöver bara säga "grisöra" så står båda givakt. Mina små ulliga tackare ligger nu och bara väntar på att få komma ut i trädgården och nosa upp godiset. Snart. Tänkte låta dofterna lägga sig lite. Och hoppas inget annat djur hinner före. Detta väntar nu hundarna på…

Själv väntar jag på att få slå in julklappar. Jag gillar det jättemycket. Det bli enkla paket i år. Både till pris och inslagning. Men genomtänkt och genomarbetat. Bra kombination tycker jag. Ska bara skicka ut mina skarpa spårhundar i trädgården, förhoppningsvis fånga dom på bild och sen in i värmen igen…

Vad väntar Du på?

Spår efter älskling

Älskling med frusen boll

Denna kvällen blev en mycket bra kväll tack vare Emma, Malin och Daniel. Fråga mig inte exakt varför men det var längesedan jag var så lugn och harmonisk som denna kvällen. Så jag väljer att tacka er för det.

Tack!

solen är ute och jag här inne. den lyckas få in lite glädje till soffhörnan. det lyckades Han också med när han ringde nyss. i kväll får jag åter krama min store kärlek. om han inte kommer hem för sent hinner jag nog få höra en hel massa spännande. trots att det fortfarande är grått i mitt sinne har jag ändå lyckats få igång julklappsfixandet. i år är jag mycket ekonomisk, genomtänkt och kommer nog att vara nöjd när vår gigantiska strumpa hänger full på väggen. och mamma tro mig, det blir absolut inget överflöd. jo, av värme och hemgjort julgodis men inte materiellt. vi älskar inte varandra mer för det… nu fullkornspasta simmande i carbonara. mums

glöm inte att krama varandra i julklappshetsen - ni som nu utsätter er för den…

jag saknar mig. energisk sprudlande. men ändå lugn och trygg. jag saknar knasbollen. mig har nog varit borta länge. eller har jag överhuvdtaget funnits så som jag tänker mig? jag vet inte. jag vill nog bara vara någon annan än den jag är nu. jag ser glimtar av den jag älskar att jag är ibland. med lilla T ser jag en sådan glimt. ibland med min käre schäfer ser jag henne. eller med en konstigt intressant människa. eller i vackra stunder med mannen. så visst, jag finns där i dimmorna. jag fanns där den där rosa veckan på Tjörn, full av kärlek och lycka. när jag är inne i ett stimm när jag skriver finns jag där. men mycket hindrar mig från att stiga ut i solen. jag undrar när min styrka och jag anländer samtidigt. så jag kan ta bort det som hindrar mig från att vara mig. moment 22. men en svag bris smeker kinden. kanske är det föraningen och förändringens vind. kanske inte. i alla fall. jag saknar mig. eller längtar efter mig. eller båda.

Klädseln är ju viktigast. Så därför har jag ju så klart ansträngt mig. Håret uppsatt i glamourös tofs, mjukisbrallor i cerise velour och en långärmad vit tröja från H&M. Har aldrig känt mig så vacker. Kan tillägga att sminket är mycket naturligt.

Till förrätt har jag intagit en nötcreme utanför Konsum

Huvudrätten är rostemackor med julost och tomater. Detta intages mentalt med min kära mor som bordsdam. Dryck till detta är ett exklusivt grönt julte

Efterrätten kommer att bestå av snickersbitar och eventuellt en kopp alkoholfri glögg alternativt julmust light

Jag är i gott sällskap dock, länspolismästare Carin Göthblad erkände nyss på tv att hon klämt en hamburgare i bilen till nobelbanketten. "Fina middagar brukar ju inte vara så väl tilltagna" som hon så diplomatiskt sa. Grym kvinna!

Min middag blir man garanterat mätt på. Man får ta hur mycket man vill och det bästa, man slipper dansa och får gå och lägga sig när man vill. Jag har det bra här i det lilla rosa huset, i soffan med tända ljus på bordet. Min bordsherre fattas mig dock. Fick höra att hans middag ikväll skulle bli entrecot med klyftpotatis. Tror han trivs han också.

eller min värsta fiende. den är mitt bo när jag är ensam. dagen utanför har inte varit annat än grå. sinnet inne mörkgrått. jag saknar och längtar. inte roligt utan honom. allt blir tyngre. svårare. känner bara för sött sött sött. finns inget hemma. tar mig snart ut i slasket och handlar sött. måste när det jag behöver finns långt bort. en ensam promenad med bara fyra tassar. kanske kan vi få bort några grå tankar. sen när allt är gjort. soffan igen. nobel. såpor. vad som helst. och sött. sen dagens höjdpunkt, hans godnattsamtal. kompakt uppdatering om dagen som gått. jag älskar dig och sen mörkt. för att snart bli grått igen.

Tidigare knallade jag och killarna ut på morgonrunda, släppte dom lösa och de studsade lyckliga iväg. Sen kommer en av grannarna joggandes med sin hund och lugnet utbyts mot stängda öron, koppeldrag och frustration från min sida. Drar hundarna åt sidan och låter joggaren och hunden passera. Men lugnet kommer likom aldrig tillbaka för båda hundarnas hjärnor har tiltat och glömt att matte inte är något man drar runt med. Dom drar och lyssnar inte. Och jag kokar. Känner att jag blir för arg. Killarna drar och drar. Slutar med att jag lägger Brazze mitt på grusvägen och går iväg med Gozzi. Ursinning. Puls på hundranittio. Tvungen att sätta mig ner. Andas. Men lugnet återfinner jag inte. Brazze ligger med stora öron. Vill ha koll på mig men reser sig inte. Förrän, det prasslar i buskarna bredvid honom. Han vänder sig, reser sig och drar efter räven som sprungit alldeles för nära hans nos. Han försvinner in i skogen och jag skriker. Ropar på honom. Gozzi verkar skita i vilket. En Brazze mer eller mindre, vad gör det? Brazze är tillbaka efter någon minut, han är inte den smidige schäferna han en gång varit… Jag är i upplösningstillstånd men det är mest oro nu. Vi går hem och de är mer bångstyriga än vanligt. Möter grannen och hennes schäfer, jag är arg och håret åt alla håll som ett åskmoln. Hon har säkerligen hört att jag skällt på hundarna. Jag hatar verkligen att bli så här arg. Jag hade nog behövt en angermanagementkurs. Det är verkligen inte bra att elda upp sig så. Och hundarna blir inte gladare av en arg och frustrerad matte. Idag är jag ingen bra hundägare. Idag är jag grå i sinnet som dagen utanför. Idag är jag en usel människa. Och inte kan man säga förlåt till en hund heller. Gjort är gjort.

Hej alla som inte kommer att få ett julkort från mig och min lilla familj. Vill bara säga att vi inte älskar er mindre i år. Det är bara så att jag har bestämt att det är så in i nordens onödigt att köpa en massa papperslappar och dyrt porto. Miljön mår bättre om jag inte konsumerar en massa julkort och min plånbok lika så. Ville bara säga det så ni inte tror att ni är bortglömda. För det är ni sannerligen inte. Så därför skriver jag inte ett enda julkort i år…

bilden hittade jag på www.kungsbacka.se

där stod vi i hallen. tonåringen hade, på sitt känsliga vis redan frågat mig om jag var ok, flera gånger. det är jobbigt förklarar jag. att ni båda ska åka. det gör liksom ont. kramar honom länge länge. DU TAR MIG MED. han skrattar lite. jag håller fast. jättehårt. sen får han andas och jag kramar tonåringen. usch. jobbigt att säga hejdå. och oron är min ständige följeslagare nuförtiden. viskar saker som kan hända. så jag inte får träffa dom igen. men jag tar oron på en fight. skriker tillbaka att jag är stark. jag fixar allt! utom att förlora de mina. jo, jag hade varit tvunget att klara det också. tänker på all ro jag nu får i några dagar. men längtar förtvivlat efter om några dagar. när han kommer hem. varje gång han åker känns det som en del av mig slits av. en del jag inte klara mig utan. julmusik risgröt och lite julte kanske kan lindra pyttelite. och åtta tassars villkorslösa kärlek. ta vara på de ni älskar…