Jag kom på en sån där alldeles lysande bra grej att skriva här på bloggen när jag körde till jobbet idag. Nu när jag ska skriva ner den är den som bortblåst. Puts väck! Fan! Så nu sitter jag här. Vanliga människor är på lunch, jag sitter i min relativa ensamhet och dricker Orientaliskt kanelte. Har precis läst om några killar som bor på på området där jag växte upp. De skriver egna raptexter om livet som ung i största allmänhet. Jag har ingen som helst anknytning till de där killarna förutom området då. Men vi är helt olika tider. Jag är vuxen, de är på väg att bli det. Och jag känner väldigt starkt att jag vill minnas min barndom där i PeaceRichValley. Jag vill ta en kik i alla skolkataloger som jag slängde när jag blev vuxen och flyttade till mannen i mitt liv. Jag vill läsa mer än vad som står i mina dagböcker. Det är nog så att jag hade velat åka tillbaka till den barndomstiden och se det både ur barnet Sandras ögon och nu med vuxna ögon. Och vips, så kom jag på, i detta nu, vad jag hade för briljant idé att skriva om. Men det får bli en annan dag…