Jag tycker det är intressant med saker som man inte riktigt kan förklara. Och har full respekt för människor som ser. Som de här två. I artikeln står det att alla någon gång har känt något, en vindpust, sett en dimma eller känt ett oförklarligt obehag. Själv har jag aldrig sett men känt desto fler gånger, tyvärr bara obehag. Det känns som att musklerna drar ihop sig i ryggen och jag vill bara fly därifrån. Jag blir rädd. För det jag kan komma att se. Så rädslan stoppar nog mig från att se. Jag som person klarar inte något sådant i nuläget. Egentligen är det ju inte så konstigt att själar (eller vad man nu vill kalla dem för) stannar kvar och finns runt oss. Jag tror att vår värld hade blivit tråkigt klinisk om det bara hade varit vi levande här. Det har tagit många år av tänkande att komma fram till detta förhållningssättet och igår blev jag för första gången arg, på att jag inte tog mig själv på allvar och vågade berätta. Jag har känt mig så dum för de gånger jag varit rädd.
När jag var 20 så började jag på ett riktigt gammalt hotell, som nattportier. Det var ett halvår av mycket oro milt sagt. Mina uppgifter bestod bland annat i att möblera och fixa iordning för kommande konferenser. Och hotellet hade konferensrum i källaren… Källaren var den absolut värsta platsen, där kände jag panik och obehag konstant. Hade jag sluppit vara i källaren hade jobbet varit mycket mera lätthanterligt. Jag fick ofta känslan av att jag inte var önskad och att någon inte tyckte jag gjorde mitt jobb som jag skulle (och det gjorde jag ju inte heller, så rädd som jag var). Men ibland var det hanterligt, som när jag stod i receptionen och fick för mig att jag var iakttagen och tittade upp för den breda pampiga trappan för att se…just det, ingen. Eller som när jag gick min runda och golvet knakade 5 meter bakom mig, som om någon gick där. Gammalt hotell, gammalt golv, alltså inget gammalt spöke… Men några gånger var det hemskt. Den andra nattportiern hade berättat att ibland kunde det skrivas ut städlistor utan att hon var i närheten och på fel skrivare. Så, en natt när jag och min vän A satt och pratade i lobbyn (20 meter från receptionsdisken) så hörde jag ljud från receptionen. Och när jag kom ut var kvittoskrivaren igång med att skriva ut städlistan för våning 4. Jag hade redan skrivit ut alla listor, på rätt skrivare, flera timmar innan. Den händelsen skrämde mig ordentligt. Jag bestämde mig för att inte jobba kar, inte den natten, men till slut blev det ohållbart. När jag sedan återvände och stod en stund och pratade med min efterkommande kollega så berättade hon att hon också kände starkt obehag och hade hört knackningar, någon från köket hade sett en kvinna i källaren och när hans kollegor inte trodde honom hade han blivit vansinning, han visste väl vad han sett. Jag fick anledning att komma tillbaka fler gånger och kände alltid obehag i källaren. Hotellbranschen är annars en lockande, kul och härlig bransch där man får möta många roliga människor så hade det inte varit för den dåliga starten hade jag kanske varit kvar och slitit för alldeles för låg lön. Men med kul arbetsuppgifter. Men det är en annan historia.
Vad har ni varit med om? (Vågar ni berätta?)
