… de där små fjärilarna som inte riktigt visat sig än. När vi lämnade Tonåringen idag och jag kramade henne, gick det upp för mig att när vi ses nästa gång är det precis precis innan jag gifter mig med hennes pappa. Oj, vad det pirrade till. Imorgon är det vecka trettiosex och på fredag är det dagen B. Så in i bombens snart. Om mycket mindre än en vecka är jag en annan fast ändå samma. Jag är Sandra Carlsson men Sandra med samma drömmar nojjor och passioner. Men någons Fru. Med Man. Jag kommer att vara med Man. Vuxen. Inte Miss. Inte Fröken. Mrs. Madame. Inte ung. Fast ung ändå. Allt som ändras, ändras i psyket. I mitt lilla stormande hav till huvud. Det här är stort mina vänner. Mycket stort. Större än jag fattat… Och aldrig för en enda sekund har jag tvivlat på att det är Han. Han som ska bli min man. Han som jag ska gå bredvid så länge livet tillåter det. Att älska någon så galet hade jag aldrig kunnat drömma om innan jag träffade honom. Han är klokast och vackrast. Och jag hade kunnat lovsjunga honom på heltid.

Jag älskar dig Hane. Det är Du, jag och fjärilarna på fredag.