Tant Bruns funderingar

Fix you - Coldplay

Så, då är hösten i antågande. Kände strimman av höstluft i sommardagen. Hösten i sig är väl ok men mörkret den för med sig. Hu! Och efter denna sommaren vet jag inte hur det ska gå. Tror ni vinterdepression räknas som giltig asylorsak i Thailand när jag brakar ihop någon gång i januari? Hoppas det. Snälla solen, skin hela september!

Från och med idag går det att söka till polishögskolan via internet igen. Ansökan ska vara inne den 15 september. Jag "hiar" mig lite. Har en synundersökning som ska göras först. Och ett personligt brev ska skrivas. Sen ska jag bara ingjuta lite mod i denna kvinnan. Då, är jag redo. Go, liksom… Öppnar väl kategorin "Phs" här på bloggen om jag blir kallad till fys-testerna. Kan ju kanske vara lite kul att läsa om mina våndor, ångest, segervilja och kamp.

Hösten är på väg och jag känner mig laddad. Jag vill så "in i" mycket komma bort från mitt nuvarande jobb och göra något vettigt. Vill känna att jag får ta i och hjälpa andra. Det är en rent egoistiskt faktiskt. Men mår jag bra och känner att jag gör nytta på min arbetsplats så gör ju andra det också.

Det är dags nu, jag får vara klar med storstädningen av mig själv. Smårenoveringar får man ju alltid göra. Men nu är jag Sandra och det är Sandra de får om de väljer att ta in mig. Så det så.

Läste om en flicka som översdoserat kaffe och tänkte: "Lilla tös, kaffe är inte att leka med." Men det är gott. Dubbel espresso dricker jag, en, när jag vill ha en rejäl koffeinsmocka. Men sju…

Natten har varit orolig. Med höghastighetsdrömmar, en orolig Gozzi med ett stort varigt kliande sår på sin kind och saker som trillar i garderober. När klockan sen ringde 05.01 stängde jag av den, reste mig halvt upp, rasade ihop igen med ett ekande "Åh nej!" i hjärnan. Så trött! Sitter här, med avklarad morgonpromenad, frukost i magen pch grönt te i Höganäsmuggen bredvid. Fortfarande mosig i hjärnan. Men ljuset letade sig in när jag kom på att jag får sovmorgon i sex dagar nu… Det är en sådan lyx. Tidiga morgnar är inte min melodi, kan man lugnt säga… Om jag hade börjat producera böcker hade jag kunnat välja mina egna tider. Så vad väntar jag på? En spark i röven!