Har hållt mig borta från löpningen under ca två veckor nu. Innan dess hade jag en inplanerad vila och lyckades även pricka in en groende benhinneinflamation då. Så jag tar det lugnt. Benhinnorna är inte vad de borde. Men jag måste fortsätta. Får inte hålla upp. Får inte g GE upp! Då går det åt fanders. Men ibland kan längtan till något (polishögskolan) och bort från något (jobbet) göra mig stressad. Då blir det jobbigt att ge sig ut. Trots att jag vet hur bra det känns efter en runda…
Idag kör jag intervall 5x200 meter med 3 minuters vila emellan. By the way så sprang jag på 13 minuter förra gången jag testade. Om två veckor är det dags igen. Jag hoppas verkligen på 12.15 då…
Nu, laddad med banan, jordnötssmör och vatten, ger jag mig ut!
Uppdatering: Skönt trött i kroppen nu. Sitter man bara på ändalykten på jobbet så behöver man en motionsrunda. Det gick bra idag. Kroppen var lycklig att få röra på sig och jag förundrades över hur lyckliga små myror flög omkring i mina benmuskler när jag tog i. Jag frustar och flåsar ordentligt men jag rör på mig. Och blir snabbare och bättre. Mot målet!
