Hon rörde sig i natt. Då när det svarta precis precis börjat övergå i grå toner. Jag höll hennes hand och hade slumrat till när den drog ihop sig. Först förstod jag inte men den drog ihop sig flera gånger. Inte så att den kramade min hand men nästan. Jag tryckte på den röda larmknappen och strax kom den korta och tjocka nattsyrran in. Hon som släpar fötterna efter sig och aldrig verkar riktig på gång. Men hon är vänlig. Det är det viktigaste. Hon öppnade dörren både försiktigt och bestämt, gick in och frågade mig vad det var samtidigt som ögonen inte lämnade den bruna tanten. Jag sa att hon drog ihop handen, den som jag fortfarande höll i. Nattsyrran tände sänglampan och började kolla. Ja, sådant som syrror kollar. Per automatik. Men nu höll sig handen stilla. För mina ögon var allt som det varit nu ett tag. Sen den dagen. Nattsyrran vände sig mot mig och sa att hon skulle ringa på jourhavande läkare. De var bara en sjuksyrra och en undersköterska på hela avdelning på natten. Det kunde dröja en stund. Men tant går ju ingenstans, så jag sa att det var ok. Fast hjärtat bankade så oerhört hårt i mitt bröst. Skulle hon vakna nu då..?